yrla

01 KLAR

2010-05-31T10:43:00.000-07:00

En del...

Nu är jag klar. Delarna är nu ihopsatta i en tjugo minuter lång rörelse. Filmen heter 01. Det känns fantastiskt skönt! Jag har aldrig dragit ut på någonting så här trögflytande i hela mitt liv. Det hela har känts som att bada i sirap. Men när jag läser mina gamla blogginlägg har jag ju varit ganska så klar redan från första dagen med vad jag ville åt. Jag har ju egentligen inte lämnat det någon gång. Det är ju fruktansvärt tydligt nu. Konstigt! Vad är det som gör att man inte når det man vill nå? Att man inte bara kan sätta sig ner och göra klart sin gestaltning första dagen som man får uppgiften? Varför ska man gå en omväg till målet för att ändå komma tillbaka till där man började? (Borde göra en gestaltning om det nästa gång).

Det känns verkligen som att jag har rott något i land. Det kan vara för att terminen närmar sig sitt slut och att det har varit en mycket händelserik termin med lite för mycket saker att göra och att den nu kommer till sin ända och jag har en slutprodukt. Absolut kan det vara så enkelt. Men jag känner samtidigt att det är något annat som har släppt. Min gestaltning i sig höjer jag inte till skyarna utan tvärtom så ser jag det som ett första utkast, en skiss. Kanske borde jag ha kommit en bit längre en ett första utkast kan man tycka. Efter en termin. Men det jag menar med det är inte till just den här gestaltningen utan mer en generell betydelse.

Det har varit en tuff termin som sagt och det var många gånger som jag kände att jag hade tagit mig vatten över huvudet. Men jag gav inte upp och det känns idag så SKÖNT. Allt sitter ihop och hör samman som alltid. Min gestaltning är en meta-transit. Den gestaltar inte bara ord som kommunikation, väntan, från A till B, omedvetenhet till medvetenhet. Utan även min egen resa. Så här skrev jag på mitt första blogginlägg:

"...massor av neuroner arbetar och kommunicerar tillsammans och bildar en helhets bild..."

"...det som jag vill försöka gestalta. Just nu iaf. Är just det som finns mellan ovetandet till vetandet. Samling av enstaka partiklar som bildar en helhet. Det finns några rätta kombinationer som tar form i vårt huvud eller i hela vår kropp och som sedan skapar något nytt framför oss. Det är information som hela tiden finns där. Det handlar bara om rätt sammansättning. Så mellan icke förståelse och förståelse... vad händer där? Och vad är det...?"

Informationen om vad jag ville gestalta har hela tiden funnits där. Med hjälp av mina älskade neuroner så har nu alla delar fallit på plats och det har bildats en helhet. Och ett avslut.

Jason Hackenwerth använder sig av ballongliknande saker för att skapa fantastiska kreationer. (Delar som bildar helhet).

Laurie Lipton. Facelift.

Detta är mina delar. Det är de som jag ska använda mig av i min film. Som jag ska göra nu i veckan är tanken. Det kommer att börja med dem kantigare bitarna. De som har en ojämnare form. Sedan blir bitarna mer och mer jämnare och det är lättare att sätta ihop de med varandra och det finns en självklarhet i slutformen.

Gestaltningen går ut på att visa när man samlar information, intryck, stimuli och att det först bara är och känns och ser ut som separata, enskilda bitar. Men som tillslut kommer att bilda en helhet. Sedan kommer den att gå runt som en loop. Eftersom det är ju det livet gör. Man gör nya saker och samlar hela tiden ny info. Så det är en alltid pågående process som inte har något slut.

Det här är som sagt bara bitarna. Jag har fotograferat de så för att ni ska se vad jag håller på med. Men det är inte likt hur slutresultatet kommer att bli. Idag har jag varit och lånat musik /ljud ifrån biblioteket (tack J). Så får vi se vad det kan bli. Eftersom jag inte kan vara med på utställningen så kommer det inte att visas på en TV-skärm utan det får bli en enklare lösning. Får se vad jag hittar på där.

delarna...

2010-05-12T04:22:00.000-07:00

Nu håller jag på att bestämma hur mina delar ska se ut. Jag klipper i lite olika former. Tror att det ska vara i papp. Testar mig fram fortfarande. Men själva grunden är ju klar. Jag vet att det ska vara delar som en och en kommer att sättas ihop. Antagligen så kommer jag att ha något ljud antingen musik eller ljud som passar in. Det ska visas på en tv-skärm.

från del till helhet

2010-04-29T12:24:00.001-07:00

Det lutar åt en animation. Tänker mig svart och vit. Jag har testat i papp. Bara en skiss, så att ni ser hur jag har tänkt .Det ska vara enkelt. Det jag vill åt är att små delar bildar en helhet. Ett sammanhang. Ett motiv. Vad det är som kommer att bli mitt motiv är jag inte klar med än. Det vet jag inte. Det är inte det som är det viktigaste heller. Utan det jag vill åt är att det som från början kanske började som en luddig abstrakt känsla eller idé senare kan få ta sin plats och bilda ett större sammanhang. Det kan ha funnits med hela ens liv eller precis börjat gro.

Man kan kalla det en aha upplevelse, från ovetande till vetande, okunskap till kunskap, oförståelse till förståelse. Från punkt A till punkt B. Transit.

katten

2010-04-07T02:19:00.000-07:00

Det här en skiss. Har tänkt mig en större variant, och ett annat motiv. Det här vara bara för att testa. Hur har jag kommit fram till det? Jo, hela tiden när jag har tänkt på transit så har jag sett det som att man befinner sig på en punkt och förs vidare från den till en annan. När man kommer från punkt A till punkt B så har man medvetet eller omedvetet lärt sig något nytt. Fått insikt. Det kan vara stora saker eller små saker men man har något mer i bagaget. Det behöver som sagt inte vara en inre livskris utan det kan vara en bilfärd eller en vanlig intetsägande promenad. Den kommer ändå att finns med dig. Jag har varit inne på ord som väntan, kommunikation, ovetande till vetande och det var min kära neuron som startade alltihopa. Allt detta finns fortfarande med.

Jag vill att delar ska bilda en helhet. Det är inte klart hur jag kommer att gå vidare. Men grunden är äntligen påbörjad. Min plan är nu att försöka hitta spännande material och komma på vad motivet ska vara. Det behöver inte vara i form av en blädderbok som jag har gjort den nu. Den kan ta vilken form som helst. Jag vågar nästan inte säga det men det känns som om något har släppt.

Jag var i Alingsås på utställningen Still Films idag. Mycket bra bilder. Inte så bra på deras hemsida, bättre att se dem där.

transit?

2010-04-02T04:08:00.000-07:00

Min känsla för transit, sitter fast.

Transit, transit, transit. Herregud vad är det? När jag var på handledningen så var det väldigt svårt att formulera vad det är jag håller på med. Jag vet inte det. Pressen och stressen tar över hand. Som råd fick jag att jag skulle göra ett ramverk. Strukturera upp saker och ting. Det lät som en bra plan just då. Nu vet jag inte ens vad ett ramverk är. Måste ha ny handledning.

Det jag har gjort är att ta kort och måla och skriva ner vad jag gör under dagarna. Men det som gör mig förvirrad är... vad har detta med transit att göra... eller håller jag inte på med transit längre? På något sätt har jag ju i alla fall gått ifrån väntan. Eller? Håller jag på med tre saker samtidigt eller en? Ja, handledningen gjorde mig än mer förvirrad minst sagt.

väntan...

2010-03-23T09:11:00.000-07:00

Väntan. Jag har kladdat lite mer på mina tavlor. Det känns fortfarande kul. Känner dock att jag måste ha in ny inspiration för att fortsätta. Själva ordet väntan känns bra och det känns som att jag kan hämta något därifrån. Jag har gjort några skisser i tusch också. Ska visa de i nästa blogginlägg. Är det en styrka eller en svaghet att vänta? Kan man bara vänta? Är det ett tillstånd att vänta? Inte vet jag. Men det är detta som jag har lekt med. Får se vad det leder till.

Väntan

2010-03-07T04:56:00.000-08:00

Väntan på att komma igång. Väntan på att fatta. Väntan på att leva. Väntan på att få vänta. Väntan på att få skapa. Väntan på att DET ska hända. Väntan. Väntan. Väntan. Ok tänkte jag. Det får det bli. Väntan. När man befinner sig i transit så är det som en sorts väntan. Från A till B. Kan vara tvärtom också. Men man förflyttar sig, Fysiskt eller i tanken så rör man sig ifrån något till något. Men man är inte där än. Man är i väntandets land.

Vad bra. Nu är jag igång. Har stramat åt. Bestämt mig. Fint. Planen bestod i att skapa, skapa, skapa och att ha ordet väntan som min utgångspunkt. Det här är resultatet. Måleriet valde jag därför att det var bilder i mitt huvud som dök upp som jag ville försöka fånga upp fort. Har haft väldigt svårt att se något annat material att arbeta med. Det är bara flyktiga tankar och bilder som dyker upp när jag tänker på transit och väntan. Det finns inget djup, inget direkt driv att stanna i det. Men man måste ju bestämma sig? Och stanna i det. Ush och fy.

Vad är denna veckans plan då?

Utforska vad väntan exakt är för mig. Vad den betyder och vad jag gör med den.
Ta kort på folk som väntar... är på väg någonstans. För att få ideér.

Transit- flödeskollage

2010-02-25T09:01:00.000-08:00

Så här känns det i mitt huvud.

Ligger efter brutalt. Lite stressigt. Ni alla har kommit så långt. Jag började att göra ett kollage, lite vid sidan av min tavla. Men bilderna blev kassa så man ser ingenting av det. Sitter fast. Har lämnat min kära neuron. Tror jag. Men eftersom jag har lämnat den så vet jag inte riktigt vad jag står. Tillbaka till ruta ett? Det betyder alltså noll framgång. Men ändå så känns det som att det finns något där och lurar... jag kommer inte åt det bara. Hmm, mycket besvärande. Så därför tänkte jag börja med att göra ett flödeskollage...men det gjorde mig bara hemskt irriterad. Ush.

Var ju inne på surrealism. Nu lite kollage plus surrealism. Den här killen är ju rätt grym på det, John Schuh.

Kanske föds det några nya tankar imorgon.

Transit

2010-02-07T09:47:00.000-08:00

Jag är ju inne på transit från ett håll som jag inte är helt säker på om jag kan formulera så tydligt just nu. Men jag ska försöka givetvis. Som jag sa på handledningen så läser jag ju psykologi just nu. Har precis börjat med det. Och då har vi börjat att läsa om neuroner och vad de gör. Så som jag ser det så bildar neronerna en helhet tillsammans. De skapar en förståelse. Massor av neuroner arbetar och kommunicerar tillsammans och bildar en helhets bild. Det är de som gör att vi fungerar som vi fungerar. Finns det ett neuron som är trasigt så orsakar det trubbel för hela vår organism. Mycket fascinerande.

Det som jag vill försöka gestalta. Just nu iaf. Är just det som finns mellan ovetandet till vetandet. Samling av enstaka partiklar som bildar en helhet. Det finns några rätta kombinationer som tar form i vårt huvud eller i hela vår kropp och som sedan skapar något nytt framför oss. Det är information som hela tiden finns där. Det handlar bara om rätt sammansättning. Så mellan icke förståelse och förståelse... vad händer där? Och vad är det?

Jag har börjat att måla. Vet inte vad det blir av det. Jag har ju bestämmt mig för att verkligen göra grejer i fysisk form och inte bara i huvudet. Där idéerna är som bäst. Tycker det är himlans trevligt men det känns inte riktigt som att jag är transit på spåren. Så vi får se. Ser fram emot nästa handledningsmöte.

Plast

2010-02-07T09:37:00.000-08:00

Hade glömt att lägga upp de sista bilderna från min förra gestaltning. Så jag tänkte bara göra det så att man får ett avslut. För nu är det ju dags med nya grejer.

V.52 Plast

2009-12-22T09:06:00.000-08:00

I min gestaltning så har jag helt enkelt lagt till plasten i naturen. Har satt in plasten i de tropiska miljöerna. Jag har arbetat med förhållandet mellan plast och natur på olika sätt. Smutsat ner deras hem och lindat in djur och växter i den. Eller bara satt en plastflaska i samma nyans som en vacker blomma. Plasten kommer inte och förstör i bilden. Utan den är ett med blomman, den finns där och bidrar till ett uttryck i bilden. Smälter in och blir ett med naturen. Bildar en helhet tillsammans. Så som det kommer att bli ifall vi inte gör någonting. Så som det är på vissa ställen idag. Jag vill synliggöra plastens betydelse för våra framtida naturbilder. De som idag är utan skräp och plast kommer i framtiden att vara ett med naturen. Plasten finns med i dess härliga karaktär. Överallt. Det är det jag vill åt. Synliggöra plasten.

V.50-51 Plast

2009-12-17T03:39:00.000-08:00

Detta blogginlägget får täcka upp för två veckor. När jag hade bestämt för att det var plasten som jag skulle fördjupa mig i och göra en gestaltning av så kände jag mig färdig. Som M alltid säger har man gjort det i huvudet så är man redan färdig med det. Har alltid lyssnat på det. I det här fallet så kommer det att bli så ändå. Jag kanske har både en klar text och en klar bild om hur det kommer att se ut, men det som jag kommer att ta upp är viktiga grejer. Min gestaltning kommer kanske att vara tråkig och för självklar, men jag tror att det är så jag vill ha det den här gången. Jag är ute efter att göra det så supertydligt som jag bara kan.

Tanken är att helt enkelt göra om fantastiska naturbilder till bilder med den egentliga verkligheten om några år. Nämligen täcka bilderna med smuts. Det får gärna se snyggt ut. Det kommer inte bli gråa trista bilder med en dystopisk framtoning utan mer tropiska färgstarka bilder med skräp. Havsfåglar och havsdjur som alla kommer att ha snärjt in sig på något sätt. Det finns redan, jag vet. Men det struntar jag i. Jag vill visa det igen. För det är egentligen ingen som ser det.

Jag har vänt ut och in på den här gestaltningen. Försökt att krysta fram den ena idén efter den andra. Den här kanske mycket simpla idén är vad jag tycker känns ok för mig. Sedan så är jag ju inte färdig, så vem vet vad slutresultatet blir. Men för just nu i alla fall.

Länk

V.49 Plast

2009-12-06T04:49:00.000-08:00

Ok. Nu har jag bestämt mig. Det blir plast. Frågeställningen är inte riktigt klar, men det kommer att bli något i stil med "Vad händer när plasten kommer i retur?" Något åt det hållet. Det är det som jag vill få reda på i alla fall. Så nu är jag i full gång att titta på dokumentärer igen. Man blir förbryllad. Det är så mycket fel. All denna plast i alla dess former. Helt häpnadsväckande fel. Det är nämligen så att all denna plast inte ska vara i haven. Inte alls faktiskt. Absolut inte. Men det är den. Massor. Vem gör någonting åt detta? Vem KAN göra någonting åt detta? Jag håller på att ta reda på detta nu. Ush, jag har en klump i halsen och min framtidstro är dystopisk.

Gestaltningen kommer att ske i form av photoshop. Influerade av dessa makabra bilder. Objektet kommer att ta en mänsklig form istället. Det är så långt som jag har kommit. Känns rätt ok. Skönt att sätta igång. Kommer nog att bli tungt dock.

V.49 Skräp

2009-12-01T06:22:00.000-08:00

Jag har släppt idén med att skapa funktionella saker med gammalt skräp. M i gruppen tyckte att jag skulle satsa mer på budskapet än på produkten. Det kändes vettigt tyckte jag, tack M. Men vad vill jag gestalta då? Hur? Vad? Varför? I helgen var jag och samlade skräp nere vid röda sten. Vilken besvikelse. Var finns allt roligt, intressant skräp? Vet inte exakt vad jag hade förväntat mig, men det ända som fanns var små intetsägande plastbitar. Vad ska jag göra med dem? Ett konstverk, en skulptur... Ja just nu är det det jag vill tror jag. Vet inte exakt hur det ska se ut. Eller vad jag vill att det ska förmedla. Har suttit och googlat en massa skräpkonst och vissa var himla läckra. Tillexempel dessa små skräpgubbar.

Mycket intressanta. Jag har en massa små metallbitar hemma som bara har legat. Har alltid velat göra någonting med dem. Just nu känns det vettigt att gå i den riktningen. Förvirringsstadiet är här för att stanna. Hoppas att mina metallbitar kan få loss mig ur detta hemska stadium.

Har också tänkt lite på kläder. Har en hel kasse kläder hemma som bara väntar på att bli slängd. Kanske kan bilda något av dem? Det är inte bristen på material, utan på vad jag vill få sagt. Vad är det jag vill säga? Det handlar om att jag vi slänger på tok för mycket saker. Detta gör vi pga att marknaden tycker att vi ständigt ska köpa mera saker. Det går inte runt, vi får ingen välfärd ifall vi inte konsumerar. Blir inte lyckliga heller såklart. Förutom detta oändliga ekorrehjul som gör vår vardag mycket platt, grå och föder en passivitet i människan så förstör den också vår planet. Allt skräp drar sitt strå till katasrof. Har under en längre tid intresserat mig för plastens inverkan på vår natur. Det är också mest plastbitar som jag letar efter. Kanske är det det som jag ska göra? Något med plast? Oroväckande är det ju minst sagt. Titta här.

V.48 Skräp

2009-11-26T05:48:00.000-08:00

Alltid så svårt så här i början. Förvirringen tar aldrig slut. Målet är för långt borta och allt känns bara rörigt. Det jag har lyckats krysta fram så här långt är att jag ska göra något med skräp. Skräp som ligger längs väg-och strandkanter. Jag tänkte att jag skulle göra om skräpbitarna till funktionella saker. Redskap till exempel. Men jag blir hemskt sugen på att göra sådan här skräpkonst också. Kolla här. Så grymt mysigt snyggt. Jag vill, jag vill! Eftersom jag alltid är så seg på att börja så har jag inte ens samlat upp något snyggt skräp. Jag ska göra det nu, så får jag se vad det leder till.

V.45 Reflektion no-space

2009-11-06T05:07:00.000-08:00

Det jag har lärt mig är att alltid lyssna på den lilla rösten. Känslan i magen. Det är det som är sant och det är det som för en åt rätt håll. Jag hade problem med min första no-space, den såg intressant ut och den hade potential. Men det var inte den rätta platsen för mig. Det kände jag hela tiden, men jag struntade i det och körde på ändå. Tänkte att det skulle bli så knappt om tid om jag började att leta efter en ny plats. Så tiden gick, vecka efter vecka och det hela blev som en grå trög klump att jobba med. All energi och all fantasi var som bortblåst och hela uppgiften kändes meningslös och funderingar om att bara skita i den kändes lätt.

Så tre veckor innan redovisningen efter ett handledningsmöte så bröt jag ihop och stack iväg till en kompis istället. Som jag har nämnt tidigare så var det då som allt släppte. Satt och snackade lite löst med polarn min och den ena idén ledde till det andra. Tre cylindrar med naturresurser som är livsviktiga och håller på att ta slut. Då när jag väl hade fått idén klar för mig så rann det bara på. När jag gick hem från min kompis så såg jag min nya no-space. Självklart är det en övergiven parkeringsficka som mina cylindrar ska stå i. Att det sedan var en övergiven parkeringsplats som man kan ta sig till med olika kommunikationsmedel kändes självklart. Ett litet flin i magen kändes när jag kom på det. Det som förut kändes som en trist grå klump hade nu krossats och jag hade börjat att lyssna på min inre röst.

Här ser man en översikt över Jonsereds station, Jonsereds gamla fabriker, en gammal järnväg och min övergivna parkeringsplats med min ruta.

Här är en bild på min parkeringsruta. Lite svårt att se, men den är kant i kant med vattnet. Längst till höger.

Mina första tankar var ju att skapa en mötesplats för människor. Jag har inte helt gått ifrån det. Dessa tre cylindrar är ett konstverk som är en påminnelse på vad vi gör med vår planet och hur viktigt det är att förstå innebörden av våra handlingar. Dessa problem som vi har framför oss kommer i sin tur att föra samman människor. Det krävs ett samarbete förr att fixa problemen. Jag var inte helt säker på hur jag skulle framföra min redovisning. Det kändes viktigt att ha med lite fakta, för att få fram hur allvarligt det faktiskt är. Det svåra med sådant är givetvis att det inte får bli tråkigt. Först hade jag tänkt göra en film. Där det är starka bilder och chockartade siffror och spännande musik. Det hade jag nog gjort om jag hade haft mer tid. Nu hanns det inte med men jag ser det som en bra övning att stå där framme och förmedla torr fakta också.

Hela världen är ett ekosystem, ett system som vi håller på att förstöra. Vi förstör och ändrar i naturen efter våra egna behag. Vad det kommer att få för konsekvenser vet vi inte idag. Vi har inte en hel bild framför oss, ingen åtgärdningsplan klar. Utan tvärtom vi kör på och krossar allt i vår väg. Dessa cylindrar är en påminnelse och en protest för hur vi roffar åt oss av våra naturtillgångar.

Nu är detta projektet klart och det är dags för nästa. Känner mig nöjd med slutresultatet. Vet ju nu att detta bara var toppen på ett isberg. Nu följer en fördjupning av ämnet. Detta ser jag med dubbla känslor. Det kommer att bli lärorikt men ack så jobbigt det är när man måste se verkligheten i vitögat och den visar sig vara förjävlig.

V.44 No-space

2009-10-28T09:20:00.000-07:00

Idag har vi haft handledning. Det fick mig att inse att jag har en hel del till att göra. Hur ska jag få fram det jag vill på ett spännande, tydligt och intressant sätt? En vecka innan redovisningen så kommer jag på att jag vill göra en film. Bra. Ush, tiden räcker inte till. Men jag ska försöka. Jag tror att det är bra att börja min redovisning på det sättet. Visa hur snett det står till med de olika naturresurserna. Risken med det är att det blir en torr fakta film. Än massa siffror som rullar förbi och att det skapar ointresse. Jag får försöka fånga upp intresset med hjälp av musik och starka bilder.

Ska titta färdigt på Flow for the love of w ater. Mycket skrämmande och sevärd film. Sedan är det dags att sammanfatta all fakta som jag har samlat på mig under dessa två veckor. Det är svårt att ta ut guldkorn, för allt känns viktigt. Allt hänger ihop. En utmaning. Helt klart. Här är några bilder ifrån Flow for the love of water.

V.43 No-space

2009-10-23T02:41:00.000-07:00

Känner mig lite smått stressad. Knappt om tid. Den knappa tiden har gjort att jag bara kommer att ha tre cylindrar. Bestående av oljan, vattnet och firren. Håller på att se en massa dokumentärer och läser böcker, samtidigt som jag håller på att bli galen på photoshop. Det ska se proffsigt ut! Herregud. Jag hoppas att jag har något att visa upp överhuvudtaget.

Tanken är alltså följande. Jag ska ha tre cylindrar som ska stå i en gammal parkeringsruta. Cylindrarna ska sticka upp ur marken. De ska vara i glas så att man ser igenom dem. Det ska vara olja, vatten och fisk i cylindrarna. Som sagt så räcker inte tiden till att ha en med spannmål också, som det var tänkt från början. Men dessa tre känns ändå viktigast. På min redovisning så kommer jag att nämna kort fakta om hur vi missbrukar våra naturresurser och hur det kommer att påverka oss och naturen. Cylindrarna är ett konstverk. Jag vill väcka en tanke om ett/flera problem. På cylindrarna kommer det att stå "In emergency please breake the glas".

En dokumentär som är värd att se är Blue gold water wars. Grymt bra film. Bilden med fartyget är tagen ifrån filmen. Det är Aral Sea. Den är nästan helt borta idag. Bilden längst ner visar tydlig skillnad på vattenmängden från 1989 och 2003.

V.43 No-space

2009-10-20T07:27:00.000-07:00

Så här ser mitt nya nospace ut. Det är en övergiven parkering vid Jonsereds station. En gammal parkeringsficka får bli platsen för mina cylindrar. Det känns rätt. Den kantiga bergväggen funkar.

Det känns lite som en härlig paradox att jag har valt den här platsen. För det första så är det en parkeringsficka som har fått en ny funktion. För det andra så kan man idag förflytta sig från platsen med hjälp av både tåg, båt och bil vilket man inte kommer att kunna när det inte finns någon olja.

V.42 No-space

2009-10-18T01:38:00.000-07:00

Förra handledningen fick mig att inse att jag var helt fel ute. Kände mig helt vilsen och uppgiven. Redan från första början har mina tankar spretat åt alla möjliga håll. Helt utan kontroll. En djungel av lösryckta tankar som jag gick vilse i. Det kändes verkligen som att jag skulle strunta i uppgiften. Men så hände det som F kommenterade till mig, nämligen:"Låt identiteten växa fram istället för att ta ett koncept". Det hände. Av sig själv, och innan jag hade läst F kommentar. Jag kände mig som sagt sjukligt trött på uppgiften så jag bestämde mig för att koppla bort den och åka iväg till en kompis.

På vägen dit så går man förbi en gammal parkering. Aldrig sett en bil där. Vid parkeringens ena långsida så finns det en klippvägg. På ett ställe så buktar klippan ut och i kombination med asfalten så tyckte jag att platsen såg intressant ut. Tänkte inte mer på det utan gick vidare. När jag senare på kvällen förklarade min frustration för min vän så tyckte han att jag skulle göra som en brunn som det fanns olja i. Något rasslade till inuti mig. Självklart. Det är ju det jag ska göra. En cylinder som är fylld med olja, en med vatten, en med fisk och en med spannmål. Våra livsviktiga naturresurser. Frågan är kommer dessa att finnas kvar? Nej är mitt svar. Vad gör vi då? Det är två veckor kvar och jag är i början av min process kan man säga. Borde stressa mig mer men det är nu jag tycker att det börjar bli intressant. Klippväggen som jag hittade passar för det här. Det kommer att se snyggt ut. Jag har helt enkelt bojkottat den andra platsen och alla mina tama funderingar därifrån.

När jag senare på kvällen satt och funderade på detta. Så kom jag på att jag hade sett ett Kobra för länge sedan som handlade om en konstnär vid namn Roni Horn som samlade vatten ifrån glaciärerna på Island. Hon har ställt 24 cylindrar med vatten ifrån 24 glaciärer i ett gammalt bibliotek. Jag vet att jag minns att de sa att detta är inte bara ett konstverk utan en förvaring av vattnet, och att det kanske kommer att bli betydelsefullt längre fram. Detta program måste ha etsat sig fast. Helt klart en inspirationskälla till mitt projekt.

Läs gärna mer här om detta Vattenbibliotek

V.42 No-space

2009-10-13T10:27:00.000-07:00

Jag misslyckades helt med att ringa in mitt område. Så det fick bli på det här sättet istället. Nu får ni kanske en aning om vad det är jag har valt för ställe. Funderingarna nu är alltså att göra om dessa till möjliga skärmar som ska ge rörliga bilder och möjligtvis att det ska hänga hörlurar från dem. Om man sänker de en aning. Kanske. Kanske. Vet ej!

V.41 Försenat

2009-10-13T04:40:00.000-07:00

http://www.aicongallery.com/exhibitions/2006-05-13_ghost-transmemoir/

Jag är väldigt försenad med mitt blogginlägg. Så det får bli två stycken den här veckan. Bilden ni ser här ovan är gjord av konstnären Bose Krishnamachari. Han hade utställning i Oslo och hade då med detta verk. Jag var tyvärr inte där och kunde se det men M i min basgrupp har tipsat mig om den. Det är massor av hängande plåtburkar med tv-monitorer inuti.

Efter handledningen förra veckan var jag nog mer förvirrad än innan. När jag kom till handledningen så hade jag kommit på vad jag ville göra med platsen. Nämligen att göra den till en mötesplats. En kulturmötesplats. Kviberg har ju marknad lördag och söndag varje vecka. Dit kommer det väldigt mycket människor från olika kulturer. Eftersom det är så mycket människor ifrån olika ställen i världen som redan är på en och samma plats så tänkte jag att man kunde utnyttja det. Tanken var att med t.ex. mat, teer konst och film från dessa olika kulturer kunde samlas ihop under ett och samma tak och delges till alla.

Jag tror att min idé var allt för funktionell. Handledaren tryckte på att man kunde göra något med vissa sinnen, t.ex. ljud eller ljus. Det fick mig börja fundera lite annorlunda men det går trögt. Känner mig så fruktansvärt frustrerad, och det är inte många tankar som känns rätt. När handledningen var slut så pratade jag lite med M och L ifrån basgruppen och idéer som att använda de stora skärmarna som biodukar kom upp. Funderade på om man kunde koppla hörlurar som hängde ner från skärmarna. Antingen så kunde man kolla på samma film allihopa eller så var det olika filmer eller tv-program eller liknande i varje hörlur som då visade ställen ifrån hela världen. Som jag förstod utav Bose Krishnamachari verk så är det något liknande. Nu är det nog dags för mig att avancera i den här uppgiften, jag har bara skjutit den framför mig. Jag ska nu sätta mig och göra en modell av min bestämda plats. Jag har dessutom fått reda på vad det är för plank. Det är från gamla skjutbanor. Där de stod och träningssköt.

V. 40 No-space

2009-10-01T02:52:00.000-07:00

Citynaturen from Z LQ on Vimeo.

Här är ett litet klipp från svt som handlar om hur naturen nyttjar no-spaces. Hela den dokumentären är trevlig att titta på. Hon som talar låter lite sävlig men den är helt ok. Enligt denna dokumentär då så behövs dessa områden. Det är en fristad för djur och växter, eftersom de får vara ifred där. Tycker det låter trivsamt. Då kanske vi inte ska ta bort dem?

Det är det som är det kluriga i den här uppgiften. Dessa platser finns där för en anledning. Om det är lite större platser så beror det antagligen på att ingen vågar att bygga någonting där. Platsen ligger för off för att folk ska orka ta sig dit. Vilket kommer att innebära att de som har lagt pengar på bygget är rädda att inte tjäna något på det. Är det en mindre yta så är det kanske bara något som har blivit över eller kommit i kläm. Vem har lust att bygga något där? Jag tycker inte att den här uppgiften är den lättaste direkt... svår, svår, svår. Minst sagt en utmaning.

Vi hade handledning 30/9. Mina misstankar om att min plats med graffiti inte var helt rätt, var rätt... tror jag. Har bestämt mig för att ha den platsen men att strunta i området där det är mest graffiti. Det får bli antingen de två största planken, dit ingen når upp. Eller så får det bli det lilla cementskjulet, med fågelboet i. Just nu lutar det åt att det blir planken. Tänker att de är som två väggar till en låda eller ett hus eller något liknande. Har inte kommit längre än så i tankarna.

Det som är min plan att göra tills nästa vecka är steg ett, att gå till regementet och söka efter lite fakta om stället, kanske de kan hjälpa mig och säga vad det är för plank. Det känns som att det är en gammal träningsbana. Även om de två största är ofantligt stora. Steg två att jag ska ringa in min yta. Frågan är hur? Tror jag tar ett enkelt hederligt snöre. Inte konstra. Steg tre i min plan är att tänka ut VAD MAN SKA GÖRA MED PLATSEN??? Steg tre känns hiskeligt långt härifrån. Hoppas verkligen att det kommer att ljusna tills nästa handledningsmöte.

V. 39 No-space

2009-09-24T07:59:00.000-07:00

Dockhuset

Mycket intressant sida. Handlar om bortglömda och övergivna platser. Den här bilden är tagen ifrån ett övergivet hus som någon har hängt upp ett par dockor i. Sjukt obehagligt!! Jag fick rysningar i hela kroppen när jag tittade på dem. Ush!!

No-space uppgiften börjar bli spännande. Man springer på så mycket olika sidor och platser. Jag började i utkanten av Gamlestadstorget nu i helgen. Där är det fullt av No-spaces längs hela älven ända fram till Gullbergshamnen. Hittade dock ingen som tilltalade mig särskilt mycket tyvärr. Det svåra tycker jag är att hitta på vad man ska göra med platsen. Har ingen aning. Ett konstverk eller en cirkus, en bondgård eller en flygplats??? Jag tycker faktiskt att det tar emot lite att bygga upp något på dessa platser. Jag vet att det inte ska göras i fysisk form men ändå. Jag tycker de är spännande så som de är.

Jag var ute med kameran idag 24/9 och hittade en hemskt spännande plats precis vid kanten av regementsområdet i Kviberg. Jag har sett dessa träplank förut och alltid undrat vad det har varit till för. Reklamskyltar? Ska försöka lista ut detta om jag går vidare med denna plats som en No-space.

Det visade sig att området var fullt av liknande träplank i olika storlekar och höjder. Vet heller inte om det räknas som ett No-space. Det verkar vara rätt mycket aktivitet här!

Två övergivna båtar och massa annat bråte fanns även där.

Även ett litet cementhus. Båtförråd? Det var ett väldigt konstigt litet hus iaf. Men en fågel hade fattat tycke och bott där.

Träden runt omkring hade alla möjliga olika färger. Såg skitsnyggt ut!! Ja det var en spännande plats som sagt. Men frågan är ju om det räknas som en No-space? Jag ska titta vidare i helgen på andra ställen så får jag se om jag hittar något bättre.

V.21 Konflikt-slut

2009-05-22T09:51:00.000-07:00

en livsfarlig ledning i en skyddad biotop

V.21Konflikt-utredd

2009-05-21T09:04:00.000-07:00

Jag är nästan färdig. Jag gjorde det. Jag ska dra dem sista pensel dragen imorgon. Är ganska trött på den. Fast på ett behagligt sätt. Det känns som om jag håller på att avsluta en bok. Runda av. Knyta ihop säcken. Få alla bitar på plats. Jag gjorde det. Härligt.

Så vad är nu detta verk? Det började som sagt med att jag ville testa mina kunskaper i mitt eget måleri. Kan jag måla? Kan jag måla olja? Kan jag måla stort? Hur blir det när jag måste vara i skolan hela tiden för att få min uppgift färdig? Är det lärare jag vill bli? I så fall kanske jag måste kunna tekniker? Eller inte? Massa frågor. Massa konflikter. Jag har fått en del svar. Resultatet blev en tavla. Och lusten till fler har infunnit sig.

Jag känner att jag har lyckats med min uppgift. Jag började i en brant uppförsbacke. Det var jag själv som satte mig i den situationen. Jag känner mig lite lättare nu. Nära målet. Hade jag fått bestämma så hade jag velat vara i detta hela tiden. Jag älskar hur mycket man utvecklar sig själv under sådana här processer. Det känns inte fel att bli lärare. Men det känns för jävla rätt att måla.

V.20 Konflikt-reflektion

2009-05-15T12:35:00.000-07:00

Den här veckan har varit seg. Vad är det jag vill skapa? Vad är det jag vill visa? Vad är det jag vill att betraktaren ska se? Jag tror att jag har låst mig lite vid att utställningen börjar närma sig. Hela veckan så har det känts som om vissa delar på tavlan MÅSTE vara klara. Det har provocerat mig. Det fick mig att måla över det mesta i högra hörnet.

Det som känns tråkigt just nu är att det som jag har framför mig är att ta beslut i olika tekniska frågor. Saker som jag måste ta ställning till för att tavlan ska kunna få en helhet. En symmetri. Ingenting får sticka ut mer en något annat om inte just det är tanken. Jag var så nära att börja såga isär den till små tavlor. Men det kändes för lätt. Det hade varit ett misslyckande. Nu får jag leva i den här motgången. Även om det innebär att jag behöver döda både en och två darlings.

V.19 Konflikt-bildprocess

2009-05-07T12:04:00.000-07:00

Är inne på växtlighet. Organismer. Bilder på organiska former och mönster börjar ta form i mitt huvud. I och med detta får jag fatt i mitt problem. Jag börjar förstå att det jag målar måste betyda något. Det måste vara starka känslor och funderingar som får mig att känna. Att jag har listat ut det gör att jag förstår varför jag målar. Kan tyckas som det mest självklara i världen. Jag inser att jag egentligen har vetat det hela tiden. Men nu har jag fått starka och tydliga konturer på det. Vilket får mig att andas lättare. Jag kan luta mig mot det och nu gå vidare och utforska det ur en helt annan dimension.

I och med detta så börjar jag leta efter låttexter, citat eller bara fina ord. Det som jag fastnar för är "En livsfarlig ledning i en skyddad biotop". Det kommer ifrån när jag och min pojkvän cyklade hem till honom en solig eftermiddag. Vi cyklar förbi en damm med lummig växtlighet. Skylten som står bredvid har texten "Skyddad biotop". Tvärs över den lilla dammen och mellan alla grenar så hänger en elledning. Ledningen har släppt, så den ligger nästan i den lilla dammen. Vi ser detta båda två och påpekar det. När vi cyklar därifrån så säger min pojkvän: "En livsfarlig ledning i en skyddad biotop". Den klingar rätt, och för mig så betyder den så mycket. Den är tacksam att ha som en mening att leka med. Vilket jag nu gör.

En bit av tavlans högra sida. Symbol? Människa? Foster? Eller allting. Just nu känns det som att jag kommer att måla över den helt. Räcker nog att jag vet att den finns där i bakgrunden. Den är färdig tror jag. Eller inte tillräckligt stark.

Första pensel dragen. Tavlan till höger är den som jag började att måla utan utredda tankar och utan handledning eller gruppsamtal. Bara färg och konturer av människor som är allt för svaga för att påverka eller kunna föra mig framåt. Det kändes fel och meningslöst. Jag struntade i den och bestämde mig för att börja på något helt nytt. Det kändes helt rätt men skrämmande. Var detta ett val som jag gjorde för att fly? Är det så jag brukar göra? Ja det är det. Men den här gången ångrar jag inte mitt val. Det valet trängde även in mig i ett hörn. Jag kunde inte göra samma sak igen. Nu var jag tvungen att fortsätta.

Det jag har påbörjat på den vänstra tavlan är konflikten som jag har med mig själv som lärare och mitt måleri. Alla ansikten och mina valda färger är olika uttryck och känslor i allt som jag känner angående detta.

För V. 18 Konflikt-reflektion

2009-05-03T07:30:00.000-07:00

Fattar inte att det är så svårt att sätta sig ner och reflektera lite på vad det är man håller på med? Vetskapen av att det är otroligt nödvändigt och väldigt givande i längden borde få en att sätta fart. Men nej, nej. Jag tänker på det hela tiden men någonting gör att jag inte sätter mig ner och skriver. Fortfarande trögt alltså.

Jag har funderat fram och tillbaka och jag känner att mitt motiv måste ha mer mening än vad det nu har. Jag måste veta vad det är jag skapar. Vad det är jag vill få fram. Har testat några olika meningar som jag tycker om. För att sätta lite fart på tankarna. De har mest cirklat omkring och jag har snuddat vid deras budskap med penseln vid ett fåtal tillfällen. Men jag hade velat ha något starkt och meningsfullt. Kanske kan jag skapa något mera betydelsefullt motiv som handlar om konflikt. Fast då blir det två stycken konfliktgestaltningar. Så går mina tankar just nu. Men det behövs att det skapas en starkare känsla för mitt skapande. Jag kan försöka gestalta svårigheterna som jag har med mitt måleri genom mitt måleri. Så att det blir som en metakonflikt. Lite för rörigt kanske.

Ja, jag är inte så mycket klokare efter de här orden. Men min uppgift den här veckan är att hitta något motiv som lockar mer än hittills. Att ha listat ut det känns ganska ok. Jag kan inte skriva kommentarer på era bloggar klasskamrater. Den säger att jag har fel lösenord. Ska undersöka saken lite noggrannare. Syns på frukosten på måndag!

För V. 17 Konflikt-reflektion

2009-04-27T10:37:00.000-07:00

Förvirrad. Arg. Frustrerad. Förvirrad. Arg. Frustrerad. Det är ungefär de orden som snurrar omkring i mitt huvud och i min kropp just nu. Jag är åter igen sen med bloggen. Det stressar. Man måste skriva ner reflektion under processens gång. Fy fan! Jag vill inte tänka på det. Jag vill inte ha med den här processen att göra. Jag vill hoppa av och inte försöka.

Ok. men nu kan jag inte göra det. Så varför är det så jävla jobbigt? Jag vet inte. Jag tror att det handlar om att jag verkligen ska upptäcka att jag inte kan måla. Att jag inte behärskar att få ut mina känslor i form och färg. Att sättet jag målar på är för banalt. För simpelt. För tråkigt. Inte för betraktaren utan för mig själv.

Min konflikt som jag ska gestalta är mitt måleri. Mitt förhållande till måleri. Konflikterna som jag har inom mig själv. Den sidan hos mig som vill bli lärare och den andra sidan som bara vill hålla på med mitt skapande. Den sidan som vill hålla på med måleriet har också gjort sig en konstig illusion om hur mycket den gör. Jag tecknar alltid i tusch. Det är alltid bara skisser som är tänkta att bli oljemålningar. Problemet är bara att det blir de inte. Därför krävs det att jag utmanar mig själv för att se om jag behärskar det. Konflikten är min bild av vad jag gör och hur det egentligen är. En annan konflikt som handlar om måleriet är hur mycket jag tror på mig själv som en lärare. Att använda bilden som ett kommunikationsmedel svar JA, men att använda mina kunskaper till elever som ska lära sig tekniker svar NEJ. Hur mycket är jag skyldig att lära mig?

Jag ville därför utmana mig till max att verkligen sätta mig in i oljans värld. Dels för att skaffa mig så mycket teknisk kunskap som jag bara hinner på fem veckor och dels för att verkligen se åt vilket håll som jag bär hän när jag pressar mig själv i dessa veckor.

Såg fram emot att bara stå och måla. Så fruktansvärt naivt. Det är så jobbigt. Jag vill inte misslyckas. Vad ska jag göra då? Nu har vi handledning imorgon. Kanske känns det bättre. Kanske inte. Herre gud jag har nog aldrig varit så splittrad. Brukar verkligen tycka att det är roligt och fridfullt att måla. Det kan vara att målningen är för stor. Och att jag inte vet vad jag ska göra med all yta. Men jag tror att det handlar om att jag tycker att det är viktigt att mina känslor syns. Det är kanske det jag ska klura på. Hur jag exakt får fram det som jag vill ska synas. Men vad vill jag ska synas? Ska jag bara ta en känsla eller en mening och ge mig på att gestalta det. Eller ska jag gestalta den här frustrationen som jag har nu? Tåls att tänkas på. Jag är ju inne på att gestalta det i en form av olika händelser på samma tavla. Typ som en serie. Så det är så jag har börjat. Jag ska tänka över mina förvirrade tankar och lyfta dem imorgon på handledningen. Tack och lov för basgrupp och lärare.

V. 16 Konflikt-reflektion

2009-04-20T10:51:00.000-07:00

Jag var inte säker på om man fick lägga ut bilder på serien som vi hade redovisning på. Men vi har pratat tidigare i klassen om att lägga ut intagningsproverna. Tänkte att de kan passa i detta inlägg. Och även sluta min cirkel. Lite grann.

Att illustrera en konflikt i serieform. Uppgiften har givit mig så oerhört mycket. Jag känner att jag fortfarande är i den och att mina tankar kommer att användas in i vår nuvarande uppgift. Eftersom distansen inte är välkommen än så kommer det att bli lite svårt att uttrycka min reflektion på ett sakligt och tydligt sätt. Jag ska göra mitt bästa.

Den enda gången som jag har arbetat på liknande sätt är när vi fick uppgiften att måla serier till våra intagningsprov. Minns känslan som jag fick av den uppgiften. Fick tillbaka den nu den här gången. Det är precis som Mattias uttryckte det, berätta- inte beskriva. Varje bild måste förmedla en känsla, snabbt bilda en förståelse för betraktaren. Föra betraktaren vidare genom skapade karaktärer som har fått till uppgift att förmedla känslor och information. Gillade att det skapades ofrånkomliga begränsningar i det sättet att arbeta. En bild måste ge något. Förmedla något. Då gäller det att hitta det och konsentrera sig på det. Inget annat. Den här gången var det konflikt.

Under min VFU så satt jag redo med papper och penna och antecknade frenetiskt varje konflikt. Liten som stor. Det var ingen av de som jag använde mig av. Ingen av dem kändes rätt. Kändes för platta. För enkla för att kunna stå för sig själva. Det var inte en gestaltning på dem som skulle ta bort den malande känslan som jag hade i magen.

Försökte lista ut varför jag inte kunde nöja mig med att illustrera en av alla tusen som jag hade antecknat. Men jag återkom hela tiden till mig själv och min roll som lärare. Det kändes difust. Jag försökte bena upp problemen för mig. Det kändes bra att omvandla mina känslor, tankar och funderingar i små roliga seriefigurskaraktärer. Distansen var omedelbar i de flesta fall, så fort bilden var tecknad. Kändes självklart. Lyckat. Jag hade många konflikter som snurrade runt och jag insåg att de var sammanflätade med varandra. Kändes nödvändigt att ta med alla i min illustration. Det svåra var att binda ihop säcken. Inser att det är för att jag inte är färdig. Utan att det är här den börjar... iallafall vissa delar av den.

Känner mig som sagt osammanhägande och rörig i mina tankar och i mitt blogginlägg. Men jag har bestämmt mig för att bena upp det som jag inte har fått klarhet i än. Konflikten som jag kommer att arbeta med nu kommer nog med största sannolikhet handla om mig... men man vet aldrig förstårs.

V.3 Interaktiv gestaltning-reflektion

2009-01-15T13:37:00.000-08:00

Har redovisat vår interaktiva gestaltning. Processen borde vara klar, finito. Den är bara påbörjad. För min egen del, så har jag nog bara skrapat lite på ytan. Vår grupp, basgrupp 1, pratade redan från början om att animera en film. Intresset att testa på det var starkt ifrån allas håll.

De första mötena så dök tankar om kontraster, upprepningar, mönster, syka och jobbigt upp. Vi hade tankar om att ha symboler och tecken i ett kalejdoskop. Idén släpptes och gruppen kom in på barnbok, med bilder och text som sedan utvecklades till en feberdröm med musik. Våra första oklara tankar och idéer hade möjlighet att ta form i vår nu tänkta feberdröm. En för mig ganska okomplicerad process att gå från de första tankarna till att bestämma oss för temat med filmen. Det hör till att jag missade två viktiga möten med gruppen. På grund av det, så tror jag att jag skapade en annorlunda utgångspunkt till min delaktighet och roll i processen.

När jag kom in i filmens process så fanns det för mig en klar bild av vad som förväntades av filmen och vad som förväntades av mig. Själv har jag aldrig någonsin animerat något och såg fram emot det. Mitt första försök var med legobitarna (bilden ovan), som skulle ha olika längder och röra sig upp och ner. Efter mitt och Åsas samarbete, med korttagning och legobyggande så körde vi in det i datorn. Simsalabim så var det en kort animeringsfilm. Enkelt, kul och en ny väg för möjligheter öppnades.

Vi körde på, och använde oss av Åsas stora lekrum med roliga leksaker. Tog bilder från nätet. Använde oss av min webcam, som kunde ta extrema närbilder, vilket gav en kontrast till alla leksakerna. Det var kul och lärorikt. Vi klippte in efter hand och frågorna som man hela tiden var tvungen att ta ställning till var om klippen var för långa, för tråkiga, för korta, för jobbiga osv. Helt enkelt var drar man gränsen?

Tyckte att det var en behaglig grupp att samarbeta med. Inga större konflikter under arbetets gång. Men jag kunde känna att det fanns en konflikt i vårt budskap. Eftersom alla ville testa att animera så blev det en självklarhet, och något som vi gemensamt utgick ifrån. Men vad ville vi egentligen med vår film? Vi skapade ju ingen handling, den hade inget dolt budskap. Det vi var efter var ju upprepningar av nonsens, men eftersom vår önskan att lära oss att animera hade tagit överhand så var det nog det som syntes mer än att vi lyckades skapa den sykande känslan.

Jag är inte säker på min slutsats, som sagt så har jag ännu inte lämnat processen utan befinner mig fortfarande inuti den. Men det som jag tycker har varit det mest intressanta är nog att åter igen inse människans behov av att skapa mening i meningslösheten. Vår basgrupp pratade om det och Mathias nämnde det på redovisningen också att man vill läsa något i alla bilderna som flimmrar förbi i vår film. Skapa en historia. Det fanns inte denna gång, men min nya kunskap har fått mig att börja att drömma om att en dag göra en animerad film med mening.

V. 3 Fem bilder-reflektion

2009-01-15T06:57:00.001-08:00

Det här är den första bilden i gränsboken. Det var då jag lekte med mönster och former, när jag satte upp regler för mig själv som jag var tvungen att följa. Jag hittade den här bilden i en fototidning och har länge undrat vad den ska användas till. Har alltid tyckt om den. Rörelse med ro. När vi fick gränsboken klistrade jag in den och min första röda pärla. Hela bilden uppfylls av gränser så den behöver man kanske inte säga så mycket mer om. Men när jag hade klistrat in den så krävde den vita ytan något mer av mig, och eftersom det redan fanns ett mönster i min urklippta bild så var jag helt enkelt tvungen att följa bildens regler.

Den här bilden ritade jag när jag kom hem från en helt vanlig dag. Inget speciellt alls. Det var inte så att jag blev mer irriterad just den dagen för att folk trängde sig på spårvagnen innan jag hade hunnit att gå av. Eller att folk spelade extra hög musik ur sina mobiltelefoner med taskiga högtalare. Eller att barnen skrek mer än vanligt och hoppade runt med leriga skor på sätena och kladdade lite snor på fönsterna. Det var inte ens en med stinkande andedräkt som kom fram till mig och ångade ut en det ena och en det andra när man precis har fäst sin spårvagnsblick ut genom fönstret för att stirra sig hemåt. Det var bara en helt vanlig dag. Jag åkte spårvagn. Kom hem och kände för att måla en spårvagn.

Den här bilden ritade jag av från tidningen National Geographic från 1982, när jag och min pojkvän hade suttit på sjukhuset i ca åtta timmar. På grund av hans ansiktsförlamning. Jag vet inte vad artikeln handlade om, men det var ett barn som var soldat. Miserabel artikel, miserabel dag. Finns olika dimensioner av misär. När den inte är fullkomlig kan det fortfarande födas något ur den, uppenbarligen.

Ett ansikte. Detta är ett ansikte bland tusen andra ansikten jag målar. Hade inte spelat någon roll om jag tog detta eller något helt annat. Förutom att detta har ett uttryck. Det vill något, det har något, det finns något, det lever något i uttrycket. Så kanske var det därför jag tog det.

Tar man bort ytan ser det inte ut att finnas något under. Det är stelt och uttryckslöst. Håller strukturen ihop ansiktet eller håller det på att förfalla. Vet inte. Men former har kunnat ta plats med hjälp av struktur. Om former kan bildas måste det finnas något under.

Jag valde just de här fem bilderna på grund utav att jag tycker om de mest. Mönsterbilden får symbolisera den första delen av min bok. Spårvagnsbilden får symbolisera den andra delen i min bok, då något släppte. Jag var ur regler och bestämmelser. Krigsbarnet väckte känslor som fanns kvar en stund. Uttrycksansiktet ville något. Trådansiktet är jag inte klar med.

V.3 Gränser-reflektion

2009-01-14T03:20:00.000-08:00

Gränsboken. Den har man fått ett speciellt förhållande till. Denna gränsboksbild använde jag första gången i min blogg i september och det var mitt första blogg inlägg. Detta är definitivt inte mitt sista blogg inlägg, men det är dags att knyta ihop säcken för gränsboken.

Vi ska välja ut fem stycken bilder från hela boken. Svår sak att göra. Mina tankar från början när det gällde gränser, var att sätta upp regler för sig själv som gjorde att uttrycket blev tvunget att begränsa sig självt. Min önskan från början var att slå ett stort hål igenom hela boken. Fick lite olika idéer om hur jag kunde gå till väga, men jag kände att om det inte skulle bli ett perfekt hål så fick jag strunta i det. Jag var ivrig att sätta igång också.

Så istället för ett hål så fick det bli en röd pärla istället, som jag satte i mitten av varje sida. Först hade jag tänkt att jag var tvungen att förhålla mig till den i varje bild. Men den tanken sprack redan på första bilden, så det fick vara. Den är bara där, som en röd tråd genom hela boken, som Katti uttryckte det.

De här tankarna präglade min första del av boken. Jag hade många sidor kvar efter att vi hade lämnat in den och fått kommentarer om den. Efteråt så hände två saker. Jag vågade teckna. jag vågade att lita på mig själv och mitt uttryck. Har aldrig haft problem med det innan, men den här gränsboken hade på något sätt fått mig att börja tvivla och jag kände mig vilsen i mina tankar.

Den andra saken var att min pojkvän råkade ut för en förlamning i halva ansiktet. Viruset efter en förkylning hade satt sig på nerverna. Det har gått en och en halv vecka och förlamningen är fortfarande kvar. Detta har naturligtvis påverkat honom väldigt mycket, som i sin tur påverkar mig. Det naturligaste var att börja att teckna och måla ner sina känslor om det. Är man ytlig när man säger att utseende spelar roll? När ytan inte spelar någon roll alls utan är helt stilla så begränsas förståelsen för varandra. Man pratar mer med ansiktet än med ord. Jag hade många sidor kvar i min bok när detta hände och jag fyllde upp de.

V.51 Digital miljö

2008-12-19T06:28:00.000-08:00

Den tredje digitala miljön som jag har varit inne på är facebook. Det tyckte jag skulle bli extra intressant på grund av att jag själv har funderat på att skaffa mig ett konto. Jag hade inte greppat vad det gick ut på exakt. Nu har jag kommit så långt att jag förstår att man ska lägga upp bilder på sig själv, och det verkar vara många bilder på sina kompisar som gäller. Den andra funktionen som gäller är att snacka med sina kompisar och att leta upp sina gamla kompisar från förr. Det är ungefär där jag är. Vad det är som krävs av mig mer har jag ännu inte rätt ut.

2008-12-17T08:17:00.001-08:00

2008-12-17T06:13:00.000-08:00

Det här är också jag, jag plus två till, men nu i World of Warcraft. Eller wow som de inbitna kallar det. Det här spelet var kul och jag kände att jag kom in i det direkt. Det var helt klart lättare att komma in i det när man började att undersöka spelet tillsammans med två andra. Då kände man sig aldrig dum för att man inte kom vidare, utan det kändes som att man satt och löste problem tillsammans. Man hade kul i grupp och man fick en härlig känsla i kroppen när man gick vidare.

Det är inte svårt att förstå alla som fastnar. Jag hade skit kul i fyra timmar, fyra timmar som försvann i ett kick. Tiden förändras och rummet förändras. Det är bra att ha en sådan här uppgift. Viktigt att förstå spelens kraft och påverkan på ungdomars vardag. De kan leva i en helt annan värld och låta den verkliga tiden försvinna i flera timmar. Nu har jag bara nuddat i deras värld, och jag känner att jag har en lång väg att gå för att verkligen förstå. Men min erfarenhet har nu öppnat frågor och funderingar som har gjort mig intresserad av att tänka vidare inom ämnet.

2008-12-17T04:59:00.000-08:00

Det här är jag, i Puzzle Pirates. Jag har valt mina vita byxor och min randiga tröja helt själv. Även min hudfärg, håret, ansiktsbehåring, ansiktsuttryck och kön. Det var intressant det där med könet. Innan jag gick ut i min piratvärld så var jag väldigt nervös. Kände att jag hade lite hög puls och jag visste inte riktigt vad det var jag väntade mig. Men eftersom jag valde att vara man som pirat så kände jag att pulsen gick ner lite och att det var lungt att ta de första trevande stegen ut på ön och börja prata med någon okänd människa.

Väl där ute så skulle man åka på skepp till olika öar och utföra olika uppdrag. Man tjänade pengar på uppdragen ifall man vann. Man kunde också köpa olika affärer och äga olika öar när man blev riktigt duktig, så långt kom jag aldrig. Jag tyckte mest att det var kul att spela de olika spelen som man fick pengar för, jag var lite rädd att stå och prata med någon och försöka bli vän med de.

Det är ändå riktiga människor som står bakom gubbarna. Jag hade svårt att förhålla mig till det där. Jag ville helst undvika all möjlig kontakt. Jag såg vilken nivå de låg på genom att deras namn som stog ovanför deras huvud hade olika färger, de som var gröngölingar som jag hade grön text och de som hade kommit upp sig hade gul text. Jag sökte mig direkt till de som var gröna, jag funderade inte ens på att gå fram till de som hade gult.

V.39 V.40 Bortglömda bloggveckor

2008-12-08T07:23:00.000-08:00

Hela vecka 39 så var jag sjuk. Därför så har jag inte kunnat blogga om den. Jag är verkligen ledsen att jag har missat den, har bara hört bra saker. Verkar ha varit roligt att skapa statyer som skulle belysa det viktigaste hos en med hjälp av skräpmaterial.

Vecka 40 var jag där förutom på Nike Nilssons presentation av sig själv och hans konstnärsbana. Eftermiddagen missade jag också när ni gjorde något kollageporträtt som jag ännu inte riktigt har förstått vad det gick ut på.

Jag kom på Tarja Häikiös föreläsning som hette Konstruktion av identitet. Då var det fortfarande väldigt förvirrat för mig om vad det var jag skulle lära mig, och jag ska helt ärligt säga att jag vet inte vad jag lärde mig av den föreläsningen. Men Tarjas workshop som hon hade samma dag var väldigt bra. Det var en bra uppgift som man kan använda sig av och använda i flera åldrar. Tyckte det var intressant bara att se vilka olika stenar som folk valde. Jag valde en sten som var en bland de största och den hade en mycket skråvlig konstruktion.

Jag var även på Tarjas föreläsning på torsdagen, den som handlade om Teoretiska perspektiv på barns bildutveckling. Jag tyckte mest att det var en uppraddning av en massa namn och olika teorier. Hade svårt att se helhetsbilden just då. Det enda gubben som fastnade just då var John Dewey som tydligen myntade "Learning by doing", vilket är ett bra motto att gå efter.

Tankar kring identitet

2008-12-03T07:21:00.000-08:00

Jag missade måndagens frukostbuffé med Nike. Men jag laddade ner filmen Venus Boys, och det var tur att jag gjorde det. Den satte snurr på identitetstankarna. Jag tänkte bara slötitta lite på den, men jag satt som fastnaglad i soffan 1:42 min. Snacka om att belysa identitet i så många olika dimensioner. Efter filmen så började jag skriva på min essä.

V.48 Föreläsningar

2008-11-30T06:33:00.000-08:00

Har haft tre väldigt givande föreläsningar. I tisdags handlade halva dagen om Interkulturell pedagogik med Rasoul Nejadmehr. Det som jag mest tog fasta på var när han belyste frågan, vem är det som normaliserar vem i samhället? I en annan kontext, hur blir det då? Mycket spännande att byta perspektiv emellanåt, det skapar förståelse. Han fick en att inse att det är genom gruppen som individen skapas. Om man kan granska sig själv och tillåtas att granskas av andra så kan man få en stor insikt i vem man är och hur man fungerar som individ.

Den andra halvan av dagen fortsatte med en till föreläsning med den friska fläkten Fredrik Gunve. Ordet identitet var för mig ganska så abstrakt men efter hans föreläsning så tycker jag mig ha en ganska så klar bild av ordet identitet. Han började sin föreläsning genom att säga att ordet identitet var en dramatisering, en önskan. Att förklara att identitet är en önskan var för mig klockren. Nu börjar jag få tankar om vad jag ska skriva om i min essä.

Oskar Broberg hade en föreläsning i fredags som hette, Identitet i tid och rum och otid, han sa att en människa kan bara bli en människa om hon växer upp bland människor, om hon helt har saknat människor i sin närhet så kommer hon mer att likna ett djur. Jag tyckte att han beskrev hur mycket människor verkligen påverkar en och att det faktiskt är de som konstruerar ens identitet.

V.48 Det börjar klarna...

2008-11-24T05:21:00.000-08:00

Den här fantastiska veckan har bringat lite klarhet. Det är först nu som jag börjar förstå kursmålet. Måndag morgon började med fyra otroligt bra filmer, A stranger in her own city, The Deliscious, Are You the Favorite Person of Anybody? och Vote for me! Alla handlade om identitet. Det var starka filmer som var och en på olika sätt fick en att reagera. Man blev ledsen och arg av filmen Vote for me!, The Deliscious var fånigt rolig och A stranger in her own city blev man först glad och förhoppningsfull till men det mynnade sedan ut i en frustrerande maktlös känsla. Are You the Favorite Person of Anybody? var en mycket kort liten komisk film, men den hann påverka mig ändå. Jag är glad att jag är och har varit någons favorite person, och att jag har en. Eftersom man blev så påverkad av filmerna så började tankarna att flyga och givetvis började man fundera på vad det var för budskap som skulle vara meningen att nå fram till oss.

V.46 Fredag

2008-11-16T06:37:00.000-08:00

På fredag var det fest och uppvisning av veckans olika upptåg. I aulan visades de olika filmerna bland annat två kortfilmer med alientema. Det var en livekonsert med ungefär 20 personer som spelade på olika instrument, från början hade de varit runt ca 70. En konstig svartvit film som spelades upp fungerade som en dirigent. Det fanns ett bakgrundsljud som gick genom hela låten, en fiol som gick i olika gälla toner, en som satt med ett vinglas och förde sitt finger runt kanten, fyra fem stycken som höll takten med hjälp av öronskydd, vilket gav ett spännande ljud. Ett piano som brakade igång för någon minut och vatten som hälldes från en plåtbunke med en slev, ja det var mycket olika ljud som de hade fått ihop på ett intressant och påhittigt sätt.

Sedan fick man gå in i lilla hörsalen och lyssna på olika ljud som det var en annan grupp som hade satt ihop under veckans gång. Det var också bra, speciellt när dem hade lagt till musik till ljuden, så blev det en riktigt bra låt. Under kvällens lopp var baren öppen där det serverades öl och vin för en billig penning.

Min HDK-vecka var bra, det roligaste var såklart det färdiga resultatet. Jag tyckte att det syntes att folk hade haft roligt, i alla fall mestadels av tiden. Det är alltid något speciellt med att samarbeta i grupp. Dessutom om man inte känner sina gruppdeltagare. Men det stora hela gick bra och jag hade gärna gjort om det, men jag hade gärna testat med bara vår klass.

V.46 Torsdag

2008-11-16T06:10:00.000-08:00

På torsdagen hade vi fått ordet NÖJE. Orden festival och konsert dök upp direkt, så vi började arbeta på det temat. De små gubbarna från gårdagen fick bli publik och festivalfolk. Några hus fick stå kvar som de var, medans andra byggdes om till högtalare och dylikt.

Bandet The Wallstreet boys huvuden fanns redan och det var bara för oss att sminka de och tillverka matchande kroppar och tillhörande instrument. Jag tyckte att torsdagen var roligare, även om jag bara tillverkade skylten The Wallstreet boys.

la MOUSTASHE

2008-11-16T05:45:00.000-08:00

Färdiga resultatet i vår välfärdsaffär.

V.46 Onsdag

2008-11-16T03:33:00.000-08:00

Nu har vi haft vår HDK-vecka. Jag började inte min vecka förrän på onsdag, vilket gjorde att jag fick hoppa in en redan påbörjad grupp. Vi hade fått ordet VÄLFÄRD. Vi började med att riva ner och sortera upp materialet som befanns sig i vår zon.

Vi kom relativt snabbt fram till ett gemensamt beslut. Det skulle bli en affär som hade ett fåtal produkter till försäljning. Till en början var det hattar och smycken som vi tillverkade. Men efter lunchen hade detta dessvärre raserats, det enda som gällde då var en affär som sålde mustascher

Så allt ens hårda hattillverkande hade gått förlorat. Den del av gruppen som hade hoppat över sin lunch för att verkställa sin plan hade så gott som gjort färdigt hela affären. Så onsdagen blev en kort dag.

Kontroll

2008-11-07T16:24:00.000-08:00

Mellan VFU, seminarium och rapporter ska man även fortsätta att fylla sin bok gränser. Här är en något frustrerande skapelse, framtiden är inte kristallklar. Ovissheten kan göra människan svag och osäker, det ligger lätt till hands att man börjar strukturera upp allting runt omkring en för att få en känsla av kontroll. Ska man gränsa av begränsa och rama in allting i minsta beståndsdel? Är det då man mår bra?

Skiss + 3D

2008-11-06T19:15:00.000-08:00

Ni ska göra en skiss på en detalj i rummet, rummet jag har valt är salen som ni ska ha er julutställning i. Sedan ska ni göra denna i 3D-form i frivilligt material, eller blandat.

Den får vara abstrakt t.ex. att man bygger upp 3D-form efter att enbart använda sig av hålutrymmena i er detaljbild. Storleken bestämmer ni själva.

Om ni blir nöjda med den hade jag tänkt att er modell ska ställas bredvid er skiss på julutställningen. Det är därför jag har valt den salen, då blir det som att ni har plockat små delar ifrån huset som ni har utställningen i.

Det här är en uppgift som jag har haft med mina elever på min VFU. Den här uppgiften delade jag ut på torsdagen vecka 43, de fick hela lektionen på sig att hitta sin detalj och att skissa av den. I stora drag så var den uppskattad och det var kul och utmanande att ha en sådan uppgift. De fick fortsätta med den vecka 45 och kommer antagligen att fortsätta med den även veckan därpå. Ser verkligen fram emot att komma till julutställningen och se deras verk.

V. 44 Sokratiska samtal

2008-10-28T17:30:00.000-07:00

Vi hade sokratiska samtal med Ann S. Pihlgren idag. På förmiddagen fick vår klass ta del av en bild en låt och en barnboksberättelse, som vi sedan använde oss utav att ha sokratiska samtal med.

På eftermiddagen skulle vi själva försöka att ha den rollen som Ann hade haft under förmiddagen. Vi delades in i smågrupper, och i den gruppen delades vi in två och två och vi skulle gemensamt välja en bild. Först skulle man bestämma sig för ett individuellt mål som kunde vara att man skulle prata mer än vad man brukar göra i vanliga fall. Man skulle även bestämma ett gemensamt mål inom gruppen, som kunde vara att alla skulle konfrontera varandras åsikter mer än vad man brukar.

När det blev ens egen tur så skulle vi i förväg ha bestämmt vem det var som observerade och vem det var som skulle ställa den inledande frågan till resten av gruppen. Den inledande frågan skulle vara sådan att alla skulle kunna svara på den. Sedan gick man över till analysfrågor, och sokratiska frågor. Analysfrågor var tolkningsfrågor och en sokratisk innebar värderingsfråga/livsfråga. Efter den här övningen så skulle man ha en utvärdering, man skulle komma fram till om det önskade målet hade nåtts. Även gå igenom frågor som hade uppstått på vägen.

Det var en mycket givande dag. Det var både roligt, intressant och svårt. Det som kändes mest svårt var att själv leda gruppen. Att välja en bild som fungerar till ett sådant här samtal, och att komma på en tillräckligt vid inledande fråga som gör att alla i gruppen kommer igång och börjar samtala. Men får man tillfälle att öva så tror jag att det kan bli väldigt givande diskussioner. Jag tror helt klart att det är en bra arbetsmetod i skolan.

V.38 Reflektion

2008-09-30T10:14:00.001-07:00

Jag hade bestämt mig från början att bara testa de första tankarna som kom upp. Inte låta osäkerheten och tvivlet stå ivägen, helt enkelt försöka arbeta på det motsatta sättet än vad jag brukar göra.

Det fungerade och jag körde på. Från tanke till handling gick det i stort sett smärtfritt, vilket i sin tur gjorde att min skapande process inte fylldes av några starka funderingar eller några vidare fortsatta intressanta idéer.

Jag tror att det var bra att jag körde på från början på det sättet, eftersom det var min första uppgift. Jag hade kanske fått en dålig start om tvivlet på mina egna idéer hade tagit överhanden på mitt första projekt.

Samtidigt känner jag mig tom, jag saknar den känslan som jag brukar ha. Fylld av tankar och funderingar och oklara lösningar.....det som jag alltid har trott varit en sak som jag ville få bukt på. Jag kanske har förstått att jag aldrig blir färdig...?

V.38 Från passiv väg till aktiv väg

2008-09-16T08:15:00.000-07:00

"Från passiv väg till aktiv väg ", det var det jag vill ändra på.

Idén fångade upp den yngre målgruppen, det var ju inte min tanke från början, men den tjänade helt klart sitt syfte.

V.38 Funderingarna runt min idé

2008-09-16T07:47:00.000-07:00

Jag fick idén med speglar ganska snabbt efter att jag hade hört vad uppgiften skulle handla om. Jag tänkte att speglar fångar alltid människors uppmärksamhet. Sätter jag dessutom upp dem i ett träd där de kommer att vaja lite på grund av vinden, så kommer det att fånga uppmärksamheten på längre håll med solkatternas hjälp. Jag ville att det skulle bli ett glitterspel som man kunde se mellan löven.

Först hade jag tänkt att inte ha några ramar, men eftersom det skulle bli svårigheter med upphängningen så tog jag med. Det blev nog t.o.m. finare med bruna ramar mot trädets bark. Mustaschidén kom upp mest för att jag ville att de som kom fram och skulle spegla sig i dem inte helt lätt skulle kunna göra det, på grund av att det satt en mustasch ivägen.

V.38 Andra dagen

2008-09-16T07:38:00.000-07:00

Dagen efter kom jag dit vid elva tiden, vilket visade sig vara ett betydligt bättre klockslag. Nu sprang det fram barn lite titt som tätt för att testa vilken mustasch de passade bäst i. De hade faktiskt lite roligt med min trädupphängning. Det kändes skönt att jag hade fångat någons uppmärksamhet och dessutom fått några att skratta.

V.38 Första dagen

2008-09-16T06:45:00.001-07:00

Dessa bilder är tagna i måndags eftermiddag.

I en halvtimme orkar jag stå och observera denna tomma plats. Två stycken frågar vad det är för något och går sedan slött där ifrån. Jag börjar frysa och ser ingen som helst mening med att ha hängt upp fyra stycken speglar i ett träd och satt mustascher på dem. Ser det som en rätt fånig idé, där jag står.

Jag blir inte heller gladare utav att vår lärare kommer traskande med sitt barn. Shit, nu måste jag stå för den här befänga idén. Man han säger uppfriskande, "ooh, mustaschspeglar", och hans barn springer fram till dem till min förtjusning.

Herregud, tänker jag. Hur har jag tänkt? Jag hade inte ens funderat på barn som målgrupp. Det förstår jag nu att det kanske inte är något som de flesta över 12 tycker är så särskilt kul, men det hade faktiskt inte slagit mig än. Så jag beslutade mig för att återvända nästa dag, på förmiddagen.

V. 38 Vad vill du ändra på?

2008-09-11T11:33:00.000-07:00

Detta träd står ovanför Oscar Fredriks kyrka. Till fots kan man komma från fem olika riktningar som sammanstrålar vid det träd som jag kommer att använda mig utav i mitt projekt.

Första tankarna

2008-09-11T11:22:00.000-07:00

Gränser

2008-09-11T10:46:00.000-07:00

yrla

01 KLAR

delarna klara

delarna...

från del till helhet

katten

transit?

väntan...

Väntan

Transit- flödeskollage

Transit

Plast

V.52 Plast

V.50-51 Plast

V.49 Plast

V.49 Skräp

V.48 Skräp

V.45 Reflektion no-space

V.44 No-space

V.43 No-space

V.43 No-space

V.42 No-space

V.42 No-space

V.41 Försenat

V. 40 No-space

V. 39 No-space

V.21 Konflikt-slut

V.21Konflikt-utredd

V.20 Konflikt-reflektion

V.19 Konflikt-bildprocess

För V. 18 Konflikt-reflektion

För V. 17 Konflikt-reflektion

V. 16 Konflikt-reflektion

V.3 Interaktiv gestaltning-reflektion

V. 3 Fem bilder-reflektion

V.3 Gränser-reflektion

V.51 Digital miljö

V.39 V.40 Bortglömda bloggveckor

Tankar kring identitet

V.48 Föreläsningar

V.48 Det börjar klarna...

V.46 Fredag

V.46 Torsdag

la MOUSTASHE

V.46 Onsdag

Kontroll

Skiss + 3D

V. 44 Sokratiska samtal

V.38 Reflektion

V.38 Från passiv väg till aktiv väg

V.38 Funderingarna runt min idé

V.38 Andra dagen

V.38 Första dagen

V. 38 Vad vill du ändra på?

Första tankarna

Gränser