Vi hade sokratiska samtal med Ann S. Pihlgren idag. På förmiddagen fick vår klass ta del av en bild en låt och en barnboksberättelse, som vi sedan använde oss utav att ha sokratiska samtal med.På eftermiddagen skulle vi själva försöka att ha den rollen som Ann hade haft under förmiddagen. Vi delades in i smågrupper, och i den gruppen delades vi in två och två och vi skulle gemensamt välja en bild. Först skulle man bestämma sig för ett individuellt mål som kunde vara att man skulle prata mer än vad man brukar göra i vanliga fall. Man skulle även bestämma ett gemensamt mål inom gruppen, som kunde vara att alla skulle konfrontera varandras åsikter mer än vad man brukar.
När det blev ens egen tur så skulle vi i förväg ha bestämmt vem det var som observerade och vem det var som skulle ställa den inledande frågan till resten av gruppen. Den inledande frågan skulle vara sådan att alla skulle kunna svara på den. Sedan gick man över till analysfrågor, och sokratiska frågor. Analysfrågor var tolkningsfrågor och en sokratisk innebar värderingsfråga/livsfråga. Efter den här övningen så skulle man ha en utvärdering, man skulle komma fram till om det önskade målet hade nåtts. Även gå igenom frågor som hade uppstått på vägen.
Det var en mycket givande dag. Det var både roligt, intressant och svårt. Det som kändes mest svårt var att själv leda gruppen. Att välja en bild som fungerar till ett sådant här samtal, och att komma på en tillräckligt vid inledande fråga som gör att alla i gruppen kommer igång och börjar samtala. Men får man tillfälle att öva så tror jag att det kan bli väldigt givande diskussioner. Jag tror helt klart att det är en bra arbetsmetod i skolan.
