Har haft tre väldigt givande föreläsningar. I tisdags handlade halva dagen om Interkulturell pedagogik med Rasoul Nejadmehr. Det som jag mest tog fasta på var när han belyste frågan, vem är det som normaliserar vem i samhället? I en annan kontext, hur blir det då? Mycket spännande att byta perspektiv emellanåt, det skapar förståelse. Han fick en att inse att det är genom gruppen som individen skapas. Om man kan granska sig själv och tillåtas att granskas av andra så kan man få en stor insikt i vem man är och hur man fungerar som individ.
Den andra halvan av dagen fortsatte med en till föreläsning med den friska fläkten Fredrik Gunve. Ordet identitet var för mig ganska så abstrakt men efter hans föreläsning så tycker jag mig ha en ganska så klar bild av ordet identitet. Han började sin föreläsning genom att säga att ordet identitet var en dramatisering, en önskan. Att förklara att identitet är en önskan var för mig klockren. Nu börjar jag få tankar om vad jag ska skriva om i min essä.
Oskar Broberg hade en föreläsning i fredags som hette, Identitet i tid och rum och otid, han sa att en människa kan bara bli en människa om hon växer upp bland människor, om hon helt har saknat människor i sin närhet så kommer hon mer att likna ett djur. Jag tyckte att han beskrev hur mycket människor verkligen påverkar en och att det faktiskt är de som konstruerar ens identitet.