V.51 Digital miljö

Den tredje digitala miljön som jag har varit inne på är facebook. Det tyckte jag skulle bli extra intressant på grund av att jag själv har funderat på att skaffa mig ett konto. Jag hade inte greppat vad det gick ut på exakt. Nu har jag kommit så långt att jag förstår att man ska lägga upp bilder på sig själv, och det verkar vara många bilder på sina kompisar som gäller. Den andra funktionen som gäller är att snacka med sina kompisar och att leta upp sina gamla kompisar från förr. Det är ungefär där jag är. Vad det är som krävs av mig mer har jag ännu inte rätt ut.

Det här är också jag, jag plus två till, men nu i World of Warcraft. Eller wow som de inbitna kallar det. Det här spelet var kul och jag kände att jag kom in i det direkt. Det var helt klart lättare att komma in i det när man började att undersöka spelet tillsammans med två andra. Då kände man sig aldrig dum för att man inte kom vidare, utan det kändes som att man satt och löste problem tillsammans. Man hade kul i grupp och man fick en härlig känsla i kroppen när man gick vidare.

Det är inte svårt att förstå alla som fastnar. Jag hade skit kul i fyra timmar, fyra timmar som försvann i ett kick. Tiden förändras och rummet förändras. Det är bra att ha en sådan här uppgift. Viktigt att förstå spelens kraft och påverkan på ungdomars vardag. De kan leva i en helt annan värld och låta den verkliga tiden försvinna i flera timmar. Nu har jag bara nuddat i deras värld, och jag känner att jag har en lång väg att gå för att verkligen förstå. Men min erfarenhet har nu öppnat frågor och funderingar som har gjort mig intresserad av att tänka vidare inom ämnet.

Det här är jag, i Puzzle Pirates. Jag har valt mina vita byxor och min randiga tröja helt själv. Även min hudfärg, håret, ansiktsbehåring, ansiktsuttryck och kön. Det var intressant det där med könet. Innan jag gick ut i min piratvärld så var jag väldigt nervös. Kände att jag hade lite hög puls och jag visste inte riktigt vad det var jag väntade mig. Men eftersom jag valde att vara man som pirat så kände jag att pulsen gick ner lite och att det var lungt att ta de första trevande stegen ut på ön och börja prata med någon okänd människa.

Väl där ute så skulle man åka på skepp till olika öar och utföra olika uppdrag. Man tjänade pengar på uppdragen ifall man vann. Man kunde också köpa olika affärer och äga olika öar när man blev riktigt duktig, så långt kom jag aldrig. Jag tyckte mest att det var kul att spela de olika spelen som man fick pengar för, jag var lite rädd att stå och prata med någon och försöka bli vän med de.

Det är ändå riktiga människor som står bakom gubbarna. Jag hade svårt att förhålla mig till det där. Jag ville helst undvika all möjlig kontakt. Jag såg vilken nivå de låg på genom att deras namn som stog ovanför deras huvud hade olika färger, de som var gröngölingar som jag hade grön text och de som hade kommit upp sig hade gul text. Jag sökte mig direkt till de som var gröna, jag funderade inte ens på att gå fram till de som hade gult.

V.39 V.40 Bortglömda bloggveckor

Hela vecka 39 så var jag sjuk. Därför så har jag inte kunnat blogga om den. Jag är verkligen ledsen att jag har missat den, har bara hört bra saker. Verkar ha varit roligt att skapa statyer som skulle belysa det viktigaste hos en med hjälp av skräpmaterial.

Vecka 40 var jag där förutom på Nike Nilssons presentation av sig själv och hans konstnärsbana. Eftermiddagen missade jag också när ni gjorde något kollageporträtt som jag ännu inte riktigt har förstått vad det gick ut på.

Jag kom på Tarja Häikiös föreläsning som hette Konstruktion av identitet. Då var det fortfarande väldigt förvirrat för mig om vad det var jag skulle lära mig, och jag ska helt ärligt säga att jag vet inte vad jag lärde mig av den föreläsningen. Men Tarjas workshop som hon hade samma dag var väldigt bra. Det var en bra uppgift som man kan använda sig av och använda i flera åldrar. Tyckte det var intressant bara att se vilka olika stenar som folk valde. Jag valde en sten som var en bland de största och den hade en mycket skråvlig konstruktion. 

Jag var även på Tarjas föreläsning på torsdagen, den som handlade om Teoretiska perspektiv på barns bildutveckling. Jag tyckte mest att det var en uppraddning av en massa namn och olika teorier. Hade svårt att se helhetsbilden just då. Det enda gubben som fastnade just då var John Dewey som tydligen myntade "Learning by doing", vilket är ett bra motto att gå efter.

Tankar kring identitet

Jag missade måndagens frukostbuffé med Nike. Men jag laddade ner filmen Venus Boys, och det var tur att jag gjorde det. Den satte snurr på identitetstankarna. Jag tänkte bara slötitta lite på den, men jag satt som fastnaglad i soffan 1:42 min. Snacka om att belysa identitet i så många olika dimensioner. Efter filmen så började jag skriva på min essä.