V.21 Konflikt-slut

en livsfarlig ledning i en skyddad biotop

V.21Konflikt-utredd

Jag är nästan färdig. Jag gjorde det. Jag ska dra dem sista pensel dragen imorgon. Är ganska trött på den. Fast på ett behagligt sätt. Det känns som om jag håller på att avsluta en bok. Runda av. Knyta ihop säcken. Få alla bitar på plats. Jag gjorde det. Härligt.

Så vad är nu detta verk? Det började som sagt med att jag ville testa mina kunskaper i mitt eget måleri. Kan jag måla? Kan jag måla olja? Kan jag måla stort? Hur blir det när jag måste vara i skolan hela tiden för att få min uppgift färdig? Är det lärare jag vill bli? I så fall kanske jag måste kunna tekniker? Eller inte? Massa frågor. Massa konflikter. Jag har fått en del svar. Resultatet blev en tavla. Och lusten till fler har infunnit sig.

Jag känner att jag har lyckats med min uppgift. Jag började i en brant uppförsbacke. Det var jag själv som satte mig i den situationen. Jag känner mig lite lättare nu. Nära målet. Hade jag fått bestämma så hade jag velat vara i detta hela tiden. Jag älskar hur mycket man utvecklar sig själv under sådana här processer. Det känns inte fel att bli lärare. Men det känns för jävla rätt att måla.

V.20 Konflikt-reflektion

Den här veckan har varit seg. Vad är det jag vill skapa? Vad är det jag vill visa? Vad är det jag vill att betraktaren ska se? Jag tror att jag har låst mig lite vid att utställningen börjar närma sig. Hela veckan så har det känts som om vissa delar på tavlan MÅSTE vara klara. Det har provocerat mig. Det fick mig att måla över det mesta i högra hörnet.

Det som känns tråkigt just nu är att det som jag har framför mig är att ta beslut i olika tekniska frågor. Saker som jag måste ta ställning till för att tavlan ska kunna få en helhet. En symmetri. Ingenting får sticka ut mer en något annat om inte just det är tanken. Jag var så nära att börja såga isär den till små tavlor. Men det kändes för lätt. Det hade varit ett misslyckande. Nu får jag leva i den här motgången. Även om det innebär att jag behöver döda både en och två darlings.

V.19 Konflikt-bildprocess

Är inne på växtlighet. Organismer. Bilder på organiska former och mönster börjar ta form i mitt huvud. I och med detta får jag fatt i mitt problem. Jag börjar förstå att det jag målar måste betyda något. Det måste vara starka känslor och funderingar som får mig att känna. Att jag har listat ut det gör att jag förstår varför jag målar. Kan tyckas som det mest självklara i världen. Jag inser att jag egentligen har vetat det hela tiden. Men nu har jag fått starka och tydliga konturer på det. Vilket får mig att andas lättare. Jag kan luta mig mot det och nu gå vidare och utforska det ur en helt annan dimension.

I och med detta så börjar jag leta efter låttexter, citat eller bara fina ord. Det som jag fastnar för är "En livsfarlig ledning i en skyddad biotop". Det kommer ifrån när jag och min pojkvän cyklade hem till honom en solig eftermiddag. Vi cyklar förbi en damm med lummig växtlighet. Skylten som står bredvid har texten "Skyddad biotop". Tvärs över den lilla dammen och mellan alla grenar så hänger en elledning. Ledningen har släppt, så den ligger nästan i den lilla dammen. Vi ser detta båda två och påpekar det. När vi cyklar därifrån så säger min pojkvän: "En livsfarlig ledning i en skyddad biotop". Den klingar rätt, och för mig så betyder den så mycket. Den är tacksam att ha som en mening att leka med. Vilket jag nu gör.

En bit av tavlans högra sida. Symbol? Människa? Foster? Eller allting. Just nu känns det som att jag kommer att måla över den helt. Räcker nog att jag vet att den finns där i bakgrunden. Den är färdig tror jag. Eller inte tillräckligt stark.


Första pensel dragen. Tavlan till höger är den som jag började att måla utan utredda tankar och utan handledning eller gruppsamtal. Bara färg och konturer av människor som är allt för svaga för att påverka eller kunna föra mig framåt. Det kändes fel och meningslöst. Jag struntade i den och bestämde mig för att börja på något helt nytt. Det kändes helt rätt men skrämmande. Var detta ett val som jag gjorde för att fly? Är det så jag brukar göra? Ja det är det. Men den här gången ångrar jag inte mitt val. Det valet trängde även in mig i ett hörn. Jag kunde inte göra samma sak igen. Nu var jag tvungen att fortsätta.

Det jag har påbörjat på den vänstra tavlan är konflikten som jag har med mig själv som lärare och mitt måleri. Alla ansikten och mina valda färger är olika uttryck och känslor i allt som jag känner angående detta.

För V. 18 Konflikt-reflektion

Fattar inte att det är så svårt att sätta sig ner och reflektera lite på vad det är man håller på med? Vetskapen av att det är otroligt nödvändigt och väldigt givande i längden borde få en att sätta fart. Men nej, nej. Jag tänker på det hela tiden men någonting gör att jag inte sätter mig ner och skriver. Fortfarande trögt alltså.

Jag har funderat fram och tillbaka och jag känner att mitt motiv måste ha mer mening än vad det nu har. Jag måste veta vad det är jag skapar. Vad det är jag vill få fram. Har testat några olika meningar som jag tycker om. För att sätta lite fart på tankarna. De har mest cirklat omkring och jag har snuddat vid deras budskap med penseln vid ett fåtal tillfällen. Men jag hade velat ha något starkt och meningsfullt. Kanske kan jag skapa något mera betydelsefullt motiv som handlar om konflikt. Fast då blir det två stycken konfliktgestaltningar. Så går mina tankar just nu. Men det behövs att det skapas en starkare känsla för mitt skapande. Jag kan försöka gestalta svårigheterna som jag har med mitt måleri genom mitt måleri. Så att det blir som en metakonflikt. Lite för rörigt kanske.

Ja, jag är inte så mycket klokare efter de här orden. Men min uppgift den här veckan är att hitta något motiv som lockar mer än hittills. Att ha listat ut det känns ganska ok. Jag kan inte skriva kommentarer på era bloggar klasskamrater. Den säger att jag har fel lösenord. Ska undersöka saken lite noggrannare. Syns på frukosten på måndag!