För V. 17 Konflikt-reflektion

Förvirrad. Arg. Frustrerad. Förvirrad. Arg. Frustrerad. Det är ungefär de orden som snurrar omkring i mitt huvud och i min kropp just nu. Jag är åter igen sen med bloggen. Det stressar. Man måste skriva ner reflektion under processens gång. Fy fan! Jag vill inte tänka på det. Jag vill inte ha med den här processen att göra. Jag vill hoppa av och inte försöka.

Ok. men nu kan jag inte göra det. Så varför är det så jävla jobbigt? Jag vet inte. Jag tror att det handlar om att jag verkligen ska upptäcka att jag inte kan måla. Att jag inte behärskar att få ut mina känslor i form och färg. Att sättet jag målar på är för banalt. För simpelt. För tråkigt. Inte för betraktaren utan för mig själv.

Min konflikt som jag ska gestalta är mitt måleri. Mitt förhållande till måleri. Konflikterna som jag har inom mig själv. Den sidan hos mig som vill bli lärare och den andra sidan som bara vill hålla på med mitt skapande. Den sidan som vill hålla på med måleriet har också gjort sig en konstig illusion om hur mycket den gör. Jag tecknar alltid i tusch. Det är alltid bara skisser som är tänkta att bli oljemålningar. Problemet är bara att det blir de inte. Därför krävs det att jag utmanar mig själv för att se om jag behärskar det. Konflikten är min bild av vad jag gör och hur det egentligen är. En annan konflikt som handlar om måleriet är hur mycket jag tror på mig själv som en lärare. Att använda bilden som ett kommunikationsmedel svar JA, men att använda mina kunskaper till elever som ska lära sig tekniker svar NEJ. Hur mycket är jag skyldig att lära mig?

Jag ville därför utmana mig till max att verkligen sätta mig in i oljans värld. Dels för att skaffa mig så mycket teknisk kunskap som jag bara hinner på fem veckor och dels för att verkligen se åt vilket håll som jag bär hän när jag pressar mig själv i dessa veckor.

Såg fram emot att bara stå och måla. Så fruktansvärt naivt. Det är så jobbigt. Jag vill inte misslyckas. Vad ska jag göra då? Nu har vi handledning imorgon. Kanske känns det bättre. Kanske inte. Herre gud jag har nog aldrig varit så splittrad. Brukar verkligen tycka att det är roligt och fridfullt att måla. Det kan vara att målningen är för stor. Och att jag inte vet vad jag ska göra med all yta. Men jag tror att det handlar om att jag tycker att det är viktigt att mina känslor syns. Det är kanske det jag ska klura på. Hur jag exakt får fram det som jag vill ska synas. Men vad vill jag ska synas? Ska jag bara ta en känsla eller en mening och ge mig på att gestalta det. Eller ska jag gestalta den här frustrationen som jag har nu? Tåls att tänkas på. Jag är ju inne på att gestalta det i en form av olika händelser på samma tavla. Typ som en serie. Så det är så jag har börjat. Jag ska tänka över mina förvirrade tankar och lyfta dem imorgon på handledningen. Tack och lov för basgrupp och lärare.

V. 16 Konflikt-reflektion

Jag var inte säker på om man fick lägga ut bilder på serien som vi hade redovisning på. Men vi har pratat tidigare i klassen om att lägga ut intagningsproverna. Tänkte att de kan passa i detta inlägg. Och även sluta min cirkel. Lite grann.

Att illustrera en konflikt i serieform. Uppgiften har givit mig så oerhört mycket. Jag känner att jag fortfarande är i den och att mina tankar kommer att användas in i vår nuvarande uppgift. Eftersom distansen inte är välkommen än så kommer det att bli lite svårt att uttrycka min reflektion på ett sakligt och tydligt sätt. Jag ska göra mitt bästa.

Den enda gången som jag har arbetat på liknande sätt är när vi fick uppgiften att måla serier till våra intagningsprov. Minns känslan som jag fick av den uppgiften. Fick tillbaka den nu den här gången. Det är precis som Mattias uttryckte det, berätta- inte beskriva. Varje bild måste förmedla en känsla, snabbt bilda en förståelse för betraktaren. Föra betraktaren vidare genom skapade karaktärer som har fått till uppgift att förmedla känslor och information. Gillade att det skapades ofrånkomliga begränsningar i det sättet att arbeta. En bild måste ge något. Förmedla något. Då gäller det att hitta det och konsentrera sig på det. Inget annat. Den här gången var det konflikt.

Under min VFU så satt jag redo med papper och penna och antecknade frenetiskt varje konflikt. Liten som stor. Det var ingen av de som jag använde mig av. Ingen av dem kändes rätt. Kändes för platta. För enkla för att kunna stå för sig själva. Det var inte en gestaltning på dem som skulle ta bort den malande känslan som jag hade i magen.

Försökte lista ut varför jag inte kunde nöja mig med att illustrera en av alla tusen som jag hade antecknat. Men jag återkom hela tiden till mig själv och min roll som lärare. Det kändes difust. Jag försökte bena upp problemen för mig. Det kändes bra att omvandla mina känslor, tankar och funderingar i små roliga seriefigurskaraktärer. Distansen var omedelbar i de flesta fall, så fort bilden var tecknad. Kändes självklart. Lyckat. Jag hade många konflikter som snurrade runt och jag insåg att de var sammanflätade med varandra. Kändes nödvändigt att ta med alla i min illustration. Det svåra var att binda ihop säcken. Inser att det är för att jag inte är färdig. Utan att det är här den börjar... iallafall vissa delar av den.

Känner mig som sagt osammanhägande och rörig i mina tankar och i mitt blogginlägg. Men jag har bestämmt mig för att bena upp det som jag inte har fått klarhet i än. Konflikten som jag kommer att arbeta med nu kommer nog med största sannolikhet handla om mig... men man vet aldrig förstårs.