Jag var inte säker på om man fick lägga ut bilder på serien som vi hade redovisning på. Men vi har pratat tidigare i klassen om att lägga ut intagningsproverna. Tänkte att de kan passa i detta inlägg. Och även sluta min cirkel. Lite grann.
Att illustrera en konflikt i serieform. Uppgiften har givit mig så oerhört mycket. Jag känner att jag fortfarande är i den och att mina tankar kommer att användas in i vår nuvarande uppgift. Eftersom distansen inte är välkommen än så kommer det att bli lite svårt att uttrycka min reflektion på ett sakligt och tydligt sätt. Jag ska göra mitt bästa.
Den enda gången som jag har arbetat på liknande sätt är när vi fick uppgiften att måla serier till våra intagningsprov. Minns känslan som jag fick av den uppgiften. Fick tillbaka den nu den här gången. Det är precis som Mattias uttryckte det, berätta- inte beskriva. Varje bild måste förmedla en känsla, snabbt bilda en förståelse för betraktaren. Föra betraktaren vidare genom skapade karaktärer som har fått till uppgift att förmedla känslor och information. Gillade att det skapades ofrånkomliga begränsningar i det sättet att arbeta. En bild måste ge något. Förmedla något. Då gäller det att hitta det och konsentrera sig på det. Inget annat. Den här gången var det konflikt.
Under min VFU så satt jag redo med papper och penna och antecknade frenetiskt varje konflikt. Liten som stor. Det var ingen av de som jag använde mig av. Ingen av dem kändes rätt. Kändes för platta. För enkla för att kunna stå för sig själva. Det var inte en gestaltning på dem som skulle ta bort den malande känslan som jag hade i magen.
Försökte lista ut varför jag inte kunde nöja mig med att illustrera en av alla tusen som jag hade antecknat. Men jag återkom hela tiden till mig själv och min roll som lärare. Det kändes difust. Jag försökte bena upp problemen för mig. Det kändes bra att omvandla mina känslor, tankar och funderingar i små roliga seriefigurskaraktärer. Distansen var omedelbar i de flesta fall, så fort bilden var tecknad. Kändes självklart. Lyckat. Jag hade många konflikter som snurrade runt och jag insåg att de var sammanflätade med varandra. Kändes nödvändigt att ta med alla i min illustration. Det svåra var att binda ihop säcken. Inser att det är för att jag inte är färdig. Utan att det är här den börjar... iallafall vissa delar av den.
Känner mig som sagt osammanhägande och rörig i mina tankar och i mitt blogginlägg. Men jag har bestämmt mig för att bena upp det som jag inte har fått klarhet i än. Konflikten som jag kommer att arbeta med nu kommer nog med största sannolikhet handla om mig... men man vet aldrig förstårs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar