V.19 Konflikt-bildprocess

Är inne på växtlighet. Organismer. Bilder på organiska former och mönster börjar ta form i mitt huvud. I och med detta får jag fatt i mitt problem. Jag börjar förstå att det jag målar måste betyda något. Det måste vara starka känslor och funderingar som får mig att känna. Att jag har listat ut det gör att jag förstår varför jag målar. Kan tyckas som det mest självklara i världen. Jag inser att jag egentligen har vetat det hela tiden. Men nu har jag fått starka och tydliga konturer på det. Vilket får mig att andas lättare. Jag kan luta mig mot det och nu gå vidare och utforska det ur en helt annan dimension.

I och med detta så börjar jag leta efter låttexter, citat eller bara fina ord. Det som jag fastnar för är "En livsfarlig ledning i en skyddad biotop". Det kommer ifrån när jag och min pojkvän cyklade hem till honom en solig eftermiddag. Vi cyklar förbi en damm med lummig växtlighet. Skylten som står bredvid har texten "Skyddad biotop". Tvärs över den lilla dammen och mellan alla grenar så hänger en elledning. Ledningen har släppt, så den ligger nästan i den lilla dammen. Vi ser detta båda två och påpekar det. När vi cyklar därifrån så säger min pojkvän: "En livsfarlig ledning i en skyddad biotop". Den klingar rätt, och för mig så betyder den så mycket. Den är tacksam att ha som en mening att leka med. Vilket jag nu gör.

En bit av tavlans högra sida. Symbol? Människa? Foster? Eller allting. Just nu känns det som att jag kommer att måla över den helt. Räcker nog att jag vet att den finns där i bakgrunden. Den är färdig tror jag. Eller inte tillräckligt stark.


Första pensel dragen. Tavlan till höger är den som jag började att måla utan utredda tankar och utan handledning eller gruppsamtal. Bara färg och konturer av människor som är allt för svaga för att påverka eller kunna föra mig framåt. Det kändes fel och meningslöst. Jag struntade i den och bestämde mig för att börja på något helt nytt. Det kändes helt rätt men skrämmande. Var detta ett val som jag gjorde för att fly? Är det så jag brukar göra? Ja det är det. Men den här gången ångrar jag inte mitt val. Det valet trängde även in mig i ett hörn. Jag kunde inte göra samma sak igen. Nu var jag tvungen att fortsätta.

Det jag har påbörjat på den vänstra tavlan är konflikten som jag har med mig själv som lärare och mitt måleri. Alla ansikten och mina valda färger är olika uttryck och känslor i allt som jag känner angående detta.