En del...
Nu är jag klar. Delarna är nu ihopsatta i en tjugo minuter lång rörelse. Filmen heter 01. Det känns fantastiskt skönt! Jag har aldrig dragit ut på någonting så här trögflytande i hela mitt liv. Det hela har känts som att bada i sirap. Men när jag läser mina gamla blogginlägg har jag ju varit ganska så klar redan från första dagen med vad jag ville åt. Jag har ju egentligen inte lämnat det någon gång. Det är ju fruktansvärt tydligt nu. Konstigt! Vad är det som gör att man inte når det man vill nå? Att man inte bara kan sätta sig ner och göra klart sin gestaltning första dagen som man får uppgiften? Varför ska man gå en omväg till målet för att ändå komma tillbaka till där man började? (Borde göra en gestaltning om det nästa gång).
Det känns verkligen som att jag har rott något i land. Det kan vara för att terminen närmar sig sitt slut och att det har varit en mycket händelserik termin med lite för mycket saker att göra och att den nu kommer till sin ända och jag har en slutprodukt. Absolut kan det vara så enkelt. Men jag känner samtidigt att det är något annat som har släppt. Min gestaltning i sig höjer jag inte till skyarna utan tvärtom så ser jag det som ett första utkast, en skiss. Kanske borde jag ha kommit en bit längre en ett första utkast kan man tycka. Efter en termin. Men det jag menar med det är inte till just den här gestaltningen utan mer en generell betydelse.
Det har varit en tuff termin som sagt och det var många gånger som jag kände att jag hade tagit mig vatten över huvudet. Men jag gav inte upp och det känns idag så SKÖNT. Allt sitter ihop och hör samman som alltid. Min gestaltning är en meta-transit. Den gestaltar inte bara ord som kommunikation, väntan, från A till B, omedvetenhet till medvetenhet. Utan även min egen resa. Så här skrev jag på mitt första blogginlägg:
"...massor av neuroner arbetar och kommunicerar tillsammans och bildar en helhets bild..."
"...det som jag vill försöka gestalta. Just nu iaf. Är just det som finns mellan ovetandet till vetandet. Samling av enstaka partiklar som bildar en helhet. Det finns några rätta kombinationer som tar form i vårt huvud eller i hela vår kropp och som sedan skapar något nytt framför oss. Det är information som hela tiden finns där. Det handlar bara om rätt sammansättning. Så mellan icke förståelse och förståelse... vad händer där? Och vad är det...?"
Informationen om vad jag ville gestalta har hela tiden funnits där. Med hjälp av mina älskade neuroner så har nu alla delar fallit på plats och det har bildats en helhet. Och ett avslut.
Jason Hackenwerth använder sig av ballongliknande saker för att skapa fantastiska kreationer. (Delar som bildar helhet).
