01 KLAR

En del...

Nu är jag klar. Delarna är nu ihopsatta i en tjugo minuter lång rörelse. Filmen heter 01. Det känns fantastiskt skönt! Jag har aldrig dragit ut på någonting så här trögflytande i hela mitt liv. Det hela har känts som att bada i sirap. Men när jag läser mina gamla blogginlägg har jag ju varit ganska så klar redan från första dagen med vad jag ville åt. Jag har ju egentligen inte lämnat det någon gång. Det är ju fruktansvärt tydligt nu. Konstigt! Vad är det som gör att man inte når det man vill nå? Att man inte bara kan sätta sig ner och göra klart sin gestaltning första dagen som man får uppgiften? Varför ska man gå en omväg till målet för att ändå komma tillbaka till där man började? (Borde göra en gestaltning om det nästa gång).

Det känns verkligen som att jag har rott något i land. Det kan vara för att terminen närmar sig sitt slut och att det har varit en mycket händelserik termin med lite för mycket saker att göra och att den nu kommer till sin ända och jag har en slutprodukt. Absolut kan det vara så enkelt. Men jag känner samtidigt att det är något annat som har släppt. Min gestaltning i sig höjer jag inte till skyarna utan tvärtom så ser jag det som ett första utkast, en skiss. Kanske borde jag ha kommit en bit längre en ett första utkast kan man tycka. Efter en termin. Men det jag menar med det är inte till just den här gestaltningen utan mer en generell betydelse.

Det har varit en tuff termin som sagt och det var många gånger som jag kände att jag hade tagit mig vatten över huvudet. Men jag gav inte upp och det känns idag så SKÖNT. Allt sitter ihop och hör samman som alltid. Min gestaltning är en meta-transit. Den gestaltar inte bara ord som kommunikation, väntan, från A till B, omedvetenhet till medvetenhet. Utan även min egen resa. Så här skrev jag på mitt första blogginlägg:

"...massor av neuroner arbetar och kommunicerar tillsammans och bildar en helhets bild..."

"...det som jag vill försöka gestalta. Just nu iaf. Är just det som finns mellan ovetandet till vetandet. Samling av enstaka partiklar som bildar en helhet. Det finns några rätta kombinationer som tar form i vårt huvud eller i hela vår kropp och som sedan skapar något nytt framför oss. Det är information som hela tiden finns där. Det handlar bara om rätt sammansättning. Så mellan icke förståelse och förståelse... vad händer där? Och vad är det...?"

Informationen om vad jag ville gestalta har hela tiden funnits där. Med hjälp av mina älskade neuroner så har nu alla delar fallit på plats och det har bildats en helhet. Och ett avslut.


Jason Hackenwerth använder sig av ballongliknande saker för att skapa fantastiska kreationer. (Delar som bildar helhet).

delarna klara

Laurie Lipton. Facelift.






Detta är mina delar. Det är de som jag ska använda mig av i min film. Som jag ska göra nu i veckan är tanken. Det kommer att börja med dem kantigare bitarna. De som har en ojämnare form. Sedan blir bitarna mer och mer jämnare och det är lättare att sätta ihop de med varandra och det finns en självklarhet i slutformen.

Gestaltningen går ut på att visa när man samlar information, intryck, stimuli och att det först bara är och känns och ser ut som separata, enskilda bitar. Men som tillslut kommer att bilda en helhet. Sedan kommer den att gå runt som en loop. Eftersom det är ju det livet gör. Man gör nya saker och samlar hela tiden ny info. Så det är en alltid pågående process som inte har något slut.

Det här är som sagt bara bitarna. Jag har fotograferat de så för att ni ska se vad jag håller på med. Men det är inte likt hur slutresultatet kommer att bli. Idag har jag varit och lånat musik /ljud ifrån biblioteket (tack J). Så får vi se vad det kan bli. Eftersom jag inte kan vara med på utställningen så kommer det inte att visas på en TV-skärm utan det får bli en enklare lösning. Får se vad jag hittar på där.

delarna...

Nu håller jag på att bestämma hur mina delar ska se ut. Jag klipper i lite olika former. Tror att det ska vara i papp. Testar mig fram fortfarande. Men själva grunden är ju klar. Jag vet att det ska vara delar som en och en kommer att sättas ihop. Antagligen så kommer jag att ha något ljud antingen musik eller ljud som passar in. Det ska visas på en tv-skärm.

från del till helhet

Det lutar åt en animation. Tänker mig svart och vit. Jag har testat i papp. Bara en skiss, så att ni ser hur jag har tänkt .Det ska vara enkelt. Det jag vill åt är att små delar bildar en helhet. Ett sammanhang. Ett motiv. Vad det är som kommer att bli mitt motiv är jag inte klar med än. Det vet jag inte. Det är inte det som är det viktigaste heller. Utan det jag vill åt är att det som från början kanske började som en luddig abstrakt känsla eller idé senare kan få ta sin plats och bilda ett större sammanhang. Det kan ha funnits med hela ens liv eller precis börjat gro.

Man kan kalla det en aha upplevelse, från ovetande till vetande, okunskap till kunskap, oförståelse till förståelse. Från punkt A till punkt B. Transit.

katten

Det här en skiss. Har tänkt mig en större variant, och ett annat motiv. Det här vara bara för att testa. Hur har jag kommit fram till det? Jo, hela tiden när jag har tänkt på transit så har jag sett det som att man befinner sig på en punkt och förs vidare från den till en annan. När man kommer från punkt A till punkt B så har man medvetet eller omedvetet lärt sig något nytt. Fått insikt. Det kan vara stora saker eller små saker men man har något mer i bagaget. Det behöver som sagt inte vara en inre livskris utan det kan vara en bilfärd eller en vanlig intetsägande promenad. Den kommer ändå att finns med dig. Jag har varit inne på ord som väntan, kommunikation, ovetande till vetande och det var min kära neuron som startade alltihopa. Allt detta finns fortfarande med.

Jag vill att delar ska bilda en helhet. Det är inte klart hur jag kommer att gå vidare. Men grunden är äntligen påbörjad. Min plan är nu att försöka hitta spännande material och komma på vad motivet ska vara. Det behöver inte vara i form av en blädderbok som jag har gjort den nu. Den kan ta vilken form som helst. Jag vågar nästan inte säga det men det känns som om något har släppt.

Jag var i Alingsås på utställningen Still Films idag. Mycket bra bilder. Inte så bra på deras hemsida, bättre att se dem där.

transit?

Min känsla för transit, sitter fast.

Transit, transit, transit. Herregud vad är det? När jag var på handledningen så var det väldigt svårt att formulera vad det är jag håller på med. Jag vet inte det. Pressen och stressen tar över hand. Som råd fick jag att jag skulle göra ett ramverk. Strukturera upp saker och ting. Det lät som en bra plan just då. Nu vet jag inte ens vad ett ramverk är. Måste ha ny handledning.

Det jag har gjort är att ta kort och måla och skriva ner vad jag gör under dagarna. Men det som gör mig förvirrad är... vad har detta med transit att göra... eller håller jag inte på med transit längre? På något sätt har jag ju i alla fall gått ifrån väntan. Eller? Håller jag på med tre saker samtidigt eller en? Ja, handledningen gjorde mig än mer förvirrad minst sagt.

väntan...

Väntan. Jag har kladdat lite mer på mina tavlor. Det känns fortfarande kul. Känner dock att jag måste ha in ny inspiration för att fortsätta. Själva ordet väntan känns bra och det känns som att jag kan hämta något därifrån. Jag har gjort några skisser i tusch också. Ska visa de i nästa blogginlägg. Är det en styrka eller en svaghet att vänta? Kan man bara vänta? Är det ett tillstånd att vänta? Inte vet jag. Men det är detta som jag har lekt med. Får se vad det leder till.

Väntan

Väntan på att komma igång. Väntan på att fatta. Väntan på att leva. Väntan på att få vänta. Väntan på att få skapa. Väntan på att DET ska hända. Väntan. Väntan. Väntan. Ok tänkte jag. Det får det bli. Väntan. När man befinner sig i transit så är det som en sorts väntan. Från A till B. Kan vara tvärtom också. Men man förflyttar sig, Fysiskt eller i tanken så rör man sig ifrån något till något. Men man är inte där än. Man är i väntandets land.

Vad bra. Nu är jag igång. Har stramat åt. Bestämt mig. Fint. Planen bestod i att skapa, skapa, skapa och att ha ordet väntan som min utgångspunkt. Det här är resultatet. Måleriet valde jag därför att det var bilder i mitt huvud som dök upp som jag ville försöka fånga upp fort. Har haft väldigt svårt att se något annat material att arbeta med. Det är bara flyktiga tankar och bilder som dyker upp när jag tänker på transit och väntan. Det finns inget djup, inget direkt driv att stanna i det. Men man måste ju bestämma sig? Och stanna i det. Ush och fy.

Vad är denna veckans plan då?

Utforska vad väntan exakt är för mig. Vad den betyder och vad jag gör med den.
Ta kort på folk som väntar... är på väg någonstans. För att få ideér.

Transit- flödeskollage

Så här känns det i mitt huvud.

Ligger efter brutalt. Lite stressigt. Ni alla har kommit så långt. Jag började att göra ett kollage, lite vid sidan av min tavla. Men bilderna blev kassa så man ser ingenting av det. Sitter fast. Har lämnat min kära neuron. Tror jag. Men eftersom jag har lämnat den så vet jag inte riktigt vad jag står. Tillbaka till ruta ett? Det betyder alltså noll framgång. Men ändå så känns det som att det finns något där och lurar... jag kommer inte åt det bara. Hmm, mycket besvärande. Så därför tänkte jag börja med att göra ett flödeskollage...men det gjorde mig bara hemskt irriterad. Ush.

Var ju inne på surrealism. Nu lite kollage plus surrealism. Den här killen är ju rätt grym på det, John Schuh.

Kanske föds det några nya tankar imorgon.

Transit

Jag är ju inne på transit från ett håll som jag inte är helt säker på om jag kan formulera så tydligt just nu. Men jag ska försöka givetvis. Som jag sa på handledningen så läser jag ju psykologi just nu. Har precis börjat med det. Och då har vi börjat att läsa om neuroner och vad de gör. Så som jag ser det så bildar neronerna en helhet tillsammans. De skapar en förståelse. Massor av neuroner arbetar och kommunicerar tillsammans och bildar en helhets bild. Det är de som gör att vi fungerar som vi fungerar. Finns det ett neuron som är trasigt så orsakar det trubbel för hela vår organism. Mycket fascinerande.

Det som jag vill försöka gestalta. Just nu iaf. Är just det som finns mellan ovetandet till vetandet. Samling av enstaka partiklar som bildar en helhet. Det finns några rätta kombinationer som tar form i vårt huvud eller i hela vår kropp och som sedan skapar något nytt framför oss. Det är information som hela tiden finns där. Det handlar bara om rätt sammansättning. Så mellan icke förståelse och förståelse... vad händer där? Och vad är det?

Jag har börjat att måla. Vet inte vad det blir av det. Jag har ju bestämmt mig för att verkligen göra grejer i fysisk form och inte bara i huvudet. Där idéerna är som bäst. Tycker det är himlans trevligt men det känns inte riktigt som att jag är transit på spåren. Så vi får se. Ser fram emot nästa handledningsmöte.

Plast

Hade glömt att lägga upp de sista bilderna från min förra gestaltning. Så jag tänkte bara göra det så att man får ett avslut. För nu är det ju dags med nya grejer.